Invasionen utifrån

Kapitel 1

Jag insåg direkt att jag inte gillade huset. Jag fattade inte hur jag hade låtit mig övertalas av mamma. Huset var grått och färgen hade flagnat av och det såg urtrist ut. Taket saknade flera stycken takpannor. Fönstren var så dammiga att man inte såg in. Jag stannade och ville inte gå in. Mamma sa åt mig att skynda på. På vägen hit hade jag surat och inte varit allt för spänd på att byta hus och skola. Mamma hade försökt liva upp stämningen i bilen men det gick inte. Varför skulle vi flytta igen?

Vi har flyttat 2 gånger det senaste året. Jag trodde faktiskt att vi skulle kunna slå oss ner där för gott. Jag hade vant mig vi min nya klass och fått nya kompisar. Men så hade mamma förlorat jobbet igen och vi blev tvungna att flytta. Men hit?! Hur tänkte mamma egentligen? Mina 2 bästa kompisar hade varit jätte schysta och följt med hit och skulle hjälpa oss att flytta in. Mina kompisar. Nu skulle jag behöva lämna dem. Och allt var mammas fel! Men nu är det försent.

"Du Max, det ser faktiskt otroligt fult ut" viskade min bästa kompis Ville till mig. Jag höll förstås med.
"Stackars dig som måste bo här" viskade min andra bästis Anton.
Vi gick på en okrattad grusgång upp mot huset. Trädgården var grå och trist med små träd och buskar här och där. Runt hela huset löpte en ovårdad häck. Vi kom fram till dörren. Den var gjord av mörkt trä och var ganska stor. Mamma satte nyckeln i låset och vred om och vi gick in i hallen. Huset såg ännu fulare och tråkigare ut inifrån. Det var dammigt, stökigt och såg inte ut att ha används på flera år.

Men mamma verkar stortrivas och jag visste att vi skulle få hålla på i flera veckor om vi skulle få bort allt damm och smuts. Jag suckade djupt.
"Då sätter vi väl igång då" sa mamma och suckade hon också.

Vi sparkade av oss skorna och jag och mina vänner började undersöka det lite udda huset. Mamma började packa in i huset. Hallen var stor och tapeten var blommig och full av bruna fläckar. Från hallen så ledde flera dörrar in till små rum som toalett, städrum, garderob och klädkammare. En dörr ledde till köket. Det såg helt okej ut men samma otroligt fula tapeter som i hallen. Förutom det så fanns det vanliga som finns i kök, en uråldrig diskmaskin, ett bord,2 rangliga stolar och ett kylskåp.

Vi kollade i kylskåpet men det var helt tomt. Man kunde knappt se ut genom dom smutsiga fönstren. Ute i hallen hade mamma baxat in 2 stora resväskor men vi hade inga planer på att hjälpa henne så vi smet in i vardagsrummet. Det var stort men dom som bott här före oss hade tagit med sig tavlor, mattor och gardiner så rummet var nästan helt kalt. Det fanns en dammig soffa, ett tv bord och en tom bokhylla. Även här fanns den olidligt fula tapeten. Inte särskilt mysigt så vi gick upp på övervåningen.

Det var inte så stort på övervåningen, en liten hall, 3 sovrum och 1 kontor. Vi gick in i mitt nya rum. Det var ganska stort men det var helt rosa! Jag hatar rosa! Vi gick ut i hallen på väggen hängde ett porträtt av en gammal gubbe med grått hår. Inte undra på att den förra ägaren inte hade tagit med den. Kontoret var litet och där fanns bara ett dammigt skivbord. Mammas nya sovrum stort med en dubbelsäng. Det hängde en ensam tavla på en vägg. Den föreställde en älg som drack i en sjö. Det tredje sovrummet var tomt. Nu hade vi kollat igenom hela huset och jag var inte imponerad. Men mina kompisar där i mot var väldigt imponerade och tyckte att jag skulle få det bra i ett sånt här coolt hus.
"Det är så coolt, här!" utbrast Anton.

"Kan inte vi få sova över här?"sa Ville. Men jag gillade fortfarande inte det här huset och dom skulle ju stötta mig, inte vara på mammas sida! Jag kände hur ilskan välde upp och jag riktade en spark mot Villes smalben. Han skrek av smärta. Jag fattade inte ens att jag hade träffat?

"Okej, okej ta det lugnt, vad är det med dig?" sa Anton stött. Ilskan försvann på en sekund och jag kände hur jag blev pionröd i hela ansiktet och bad skamset om ursäkt. Mamma hade hört att jag sparkade och kom upp på övervåningen. Hon drog in mig på mitt nya rum så att dem andra inte skulle höra.

Mamma skällde på mig för att jag sparkade dem.
"Här har dom varit snälla och åkt hela vägen hit för din skull och du håller på så här!" skrek mamma. Hon var röd i ansiktet av ilska och hon höll hårt i min axel. Jag sa förlåt till Anton och Ville och mamma gick ner igen. Jag kände mig skamsen men jag fick uthärda 3 timmar till tills dom åkte hem. Jag tog upp en stor flyttlåda med mina saker i till mitt rum. Ville och Anton hjälpte till och snart var allt som vanligt.

/Hoppas att någon gillar det här😜
/osten123