Invasionen utifrån

Kapitel 5

Mitt hus ligger bara en liten bit i utkanten av staden. Hus efter hus passerade förbi mina ögon. Jag kom fram till den långa allén mellan huset och vägen. Det var tidig höst och löven skiftade i rött, gult och orange. Marken var redan täkt av löv. När jag var halvvägs genom allén så hörde jag en röst.

"Kom, kom hit, följ mig "viskade rösten. Jag tror inte på övernaturliga krafter men vad var det här? Jag fortsatte som om inget hade hänt. Då hördes den igen.
"Kom, du är utvald, kom viskade rösten"Jag ignorerade det. Tankarna virvlade i huvudet likt ilskna bin. Jag vände mig mot den djupa skogen som bredde ut sig på höger sida.

"Kom, kom vi ska leda dig på din färd" viskade rösten ännu en gång. Var jag galen? Någon djup instinkt sa mig att inte följa med men jag gav vika för min nyfikenhet och följde efter rösten in i skogen.

Rösten fortsatte att viska att jag skulle följa efter. Jag la märke att skogen var ovanligt snårig och ogenomtränglig. När jag hade kommit ganska långt in i skogen så tystnade plötsligt rösten och jag insåg att jag inte hade en aning om var jag var. Jag fick panik. Var det här ett skämt som skulle lura ut mig i skogen så att jag aldrig skulle hitta tillbaka? Men så hördes rösten väldigt svagt.

"Sök i det stora trädet du utvalde" viskade rösten.

Jag hade inget annat att göra så jag letade efter ett stort träd. Men det fanns bara ett stort träd i närheten, så jag gick fram till det. Det var en ståtlig ek. På närmare håll så var eken väldigt stor. Säkert flera 100 år gammal. Den hade en stor krona full med gula och röda löv.
Rösten hade sagt sök i trädet, inte vid. Så jag gick ett varv runt trädet och fick syn på en urholkning i trädet. Jag sträckte in handen i urholkningen och trevade runt där inne. Urholkningen var djupare än jag trodde och jag fick sträcka in hela armen för att nå in. Plötsligt så nuddade lillfingret vi något som inte kändes som trä.