Invasionen utifrån

Kapitel 10

"Undrar hur det ser ut" sa Tom upphetsat. Han var väldigt nyfiken på mitt hus. Jag sa att han inte skulle hoppas på för mycket. Allén med sina höga gula trädkronor böjde sig ner över oss. Dom skulle snart se huset och oro växte. Dom kanske inte vill vara vänner med mig om dom såg huset. Vi kom fram och jag tappade hakan. Mamma hade tydligen anlitat en firma som skulle sätta fast parabolen på taket för det klättrade en tjock gubbe långt upp på taket. Jag var fortfarande mållös.

"Wow, coolt hus men vad håller han på med?" fick Tom ur sig. Jag svarade inte.
"Shit, han kommer ramla ner!" sa Elin med skräck i rösten. Jag samlade mig och gick fram till ytterdörren. Tom och Elin följde efter fortfarande förbryllade över gubben på taket. Oron släppte när jag förstod att dom bara tyckte att huset var häftigt. Jag öppnade och gick in i hallen.
"Vem kommer?"ropade mamma från övervåningen.
"Det är jag och mina nya vänner" ropade jag tillbaka.

"Jaha, vad bra, jag har handlat lite så ta gärna lite att äta" ropade hon. Mina vänner tittade förundrat runt i huset med mig som guide. Mamma hade fortsatt att städa och hade packat in nästan allt och det började bli väldigt mysigt och hemtrevligt. Det hade jag inte trott från början. Vi gick in i mitt rum men det värkande som om dom inte märkte att hela rummet var rosa.

"Vilket häftigt hus, men nu måste vi plugga lite" sa Elin. Det pirrade fortfarande i kroppen när jag tittade på henne. Vi började och jag var bättre kemi än jag hade trott. Men ibland så såg jag att Elin sneglade åt mitt håll. Jag visste inte vad det betydde men jag hoppades att det var något bra. På eftermiddagen så åkte dom hem till sig och jag och mamma åt middag.
"Vad bra att du har skaffat nya vänner" sa mamma. Jag var också lättad över att jag hade fått nya vänner. Vi åt klart och jag gick till mitt rum. Jag läste lite i boken och kom på att jag borde visa Tom och Elin den. Jag läste lite till men gav upp och gick och la mig.

När jag låg där så såg jag en skugga som svepte förbi fönstret. Jag undrade vad det var. Det var omöjligt att sova efter det men så kom jag att tänka på Elin. Hon fick det att pirra i magen på mig. Av andra så hade jag fått höra att det kunde vara ett kännetecken på kärlek. Jag hade inte upplevt det innan men jag tyckte om det. Dom där blickarna hon hade gett mig i smyg då? Jag somnade med ett leende på läpparna.

Ett nytt kapitel idag, Gott nytt år😀🎉🎊