Invasionen utifrån

Kapitel 12

Mannen fortsatte rakt mot oss. Vi vände om för att springa åt andra hållet men där kom 2 likadana män mot oss i samma hotfulla gång. Deras ansikten doldes av huvorna. Innan vi visste ordet av så var vi omringade. Dom pressade in oss mot väggen.

"Vad vill ni?" skrek jag åt dom. Min röst lät rädd vilket irriterade mig. Jag fick inget svar. Jag såg på mina vänner när en av männen tog till orda.
"Vi har observerat er under ett tag" sa han. Hans röst var mörk med en svårplacerad dialekt. Var det dom här som var dom mystiska skuggorna jag hade sett?

"Ni är antagligen vårt sista problem innan planen kan utföras" fortsatte han. Det här bådade inte gott. Vad ville dom egentligen?
"Vilken plan?" frågade Tom. Hans röst darrade och jag förstod att han var lika skräckslagen som jag.
"Ni människor har blivit ett hot mot hela universum" svarade mannen. "Vi är här för att universums råd har bestämt det."

"Ska ni döda oss?"'frågade Elin. Även hon var rädd.
"Ja, och hela den här planeten" sa han med hot och återhållen vrede i rösten.
"Varför?!"skrek jag och förvånades över att min röst inte darrade. Skulle dom bara komma här och döda alla utan anledning? Jag blev arg.
"Det sa jag ju, ni är farliga för hela universum"'sa han med sin mystiska dialekt.
"Men det är inte rätt att döda" sa Tom.

"Nej men allt skrot och skit som ni slänger upp i rymden är inte bara farligt för er utan också för resten av galaxen, och enligt en gammal spådom så ska du stoppa oss från att ställa allt till rätta" sa han och pekade på mig.

"Universums råd kan inte tillåta att vi misslyckas så därför så ska ni dö" sa mannen.
"Men vem är du då?" sa Elin. Hennes röst darrade mer än någonsin.
"Jag är general Xavir" sa han och drog till min förvåning av sig huvan och under den syntes ett ljusblått, ärrat ansikte med 2 stora intensivt gröna ögon som stirrade med avsmak på oss. Han hade tovigt svart hår och ett långt ärr över ena ögat. Jag ryggade tillbaka och drog efter andan.

"Nu är det slut med er" sa Xavir och hans mun drog ihop sig till ett leende när han drog fram ett avlångt pistol liknade föremål ur byxfickan.