10 Underbara Dejter

Kapitel 2

Det var helt otroligt. Jag har aldrig sett någon som var så snygg. Jag var helt förstummad. Efter min charmiga introduktion hade León och James gått ner i källaren. León hade bett om ursäkt för mitt sätt att prata och försäkrat honom om att jag inte alltid var sådan. Han hade fel. Jag var född så här. Fanns inget att göra något åt. 

Nu satt jag bara här i mitt rum och hörde lågt när León och James gick omkring på nedervåningen. Antagligen skulle de ta något att äta ur vårat redan halvtomma kylskåp. Jag bestämde mig för att sätta på hög musik och sedan lägga mig på sängen och få James ur huvudet. Men det var svårt. Jag måste ha somnat för när jag vaknade igen så var solen inte långt ifrån att vara på väg ner. Det var tyst i hela huset och det ända jag kunde höra var min mage som kurrade. Jag slängde en blick på min klocka, halv 6. Jag hade sovit i över 5timmar. Jag gick ner för trappan och ut i köket. Dörren till källaren var öppen och det lös från den. León var antagligen där nere. Dock hade nog James gått hem för idag. Jag gick in i köket och tittade i kylskåpet. Det fanns bara en vatten flaska, en påse med fullkorns bröd, ett halvfullt smörpaket, en paprika, en lök och tre choklad kakor inuti. Jag tog en choklad kaka och begav mig mot källaren. Väl nere så förvånades jag ännu en gång över min brors rum. Det var ett ganska stort rum som man först kom in i. Det stod en stor soffgrupp i skinn där med en platt tv framför, ett x-box 360 och en sliten fåtölj. Överallt täcktes väggarna av foton tagna sedan León fick sin första kamera. Mer i rummet fanns tre dörrar vilket den första ledde till ett badrum som jag av erfarenhet aldrig använder då det är fullt med Leóns prylar. Den andra dörren leder till sovrummet som jag vet har ännu fler foton hängandes på väggarna men också i taket. Inne i sovrummet finns en stor dubbelsäng, alltid bäddad och fin. Den tredje dörren är den som jag siktar in mig på och går mot. León sitter vid sitt skriv bord inuti arbetsrummet och knappar på sitt tangentbord. Jag blir förvånad och stannar vid dörröppningen när jag får se alla foton som rymmer hans fyra olika dator skärmar. De är fulla av vackra bilder på James. James när han håller en liten flicka på kanske 4år i sina armar och snurrar henne runt, James när han klappar på en bordercollie som precis badat, James när han (i bara kalsonger) öppnar dörren till en lägenhet och ser ut att skriva på ett kontrakt, James när han skrattandes borstar tänderna och samtidigt håller upp en tandkräm i andra handen och sprutar ut innehållet på spegeln, James när han i bar överkropp står och steker något i en stekpanna samtidigt som han skrattandes vänder sig mot tre barn som sitter vid bordet bakom honom. 

"Visst är de vackra? Säger León utan att vända sig om" 

"Otroliga säger jag, hur har du lyckats ta så naturliga bilder på både barn och hund? frågar jag"

"James är nog den bästa modell jag haft på länge, allt är hans förtjänst. Det är han som kommit med de flesta idéerna och det är han som har lyckats få alla barn och hunden att vara så lugna under tiden när vi fotade" Hade det inte varit för honom så hade jag aldrig kunnat ta dessa bilder. Jag är helt säker på att jag kommer få en hel del pengar för de här bilderna avslutar han" 

"Wow" är det ända som slipper ur min mun. León vänder sig om på stolen och tittar på mig med sina blåa ögon. "Så, vad gör du här inne då?" Frågar han och ler lite. 

"Jag tänkte bara titta lite vad du gör och fråga om du vet när pappa kommer hem, jag tänkte göra lite lasagne och jag skulle behöva att han köpte med sig ingredienserna hem".  

"Han är fortfarande på jobbet men du kan nog ringa honom på mobilen säger León som redan har vänt sig tillbaka till dator skärmarna och ser ut att vara ännu mer koncentrerad på vad han gör nu än vad han såg ut att vara förut."

Jag gick upp ur källaren och tog trappan med bara fyra steg. Jag gick in i det stora vardags rummet. Pappa var den som hade inrett huset efter att mamma hade stuckit. Det var vita väggar och fyra stora fönster som vätte ut mot vår trädgård. I mitten av rummet fanns en soffgrupp i svart skinn. Jag slängde mig ner på soffan som var otroligt hård. Bara för prydnad alltså. Jag tar upp mobilen ur fickan på mina jeans och ringde till min pappas kontor. Han svarade efter femte signalen.