10 Underbara Dejter

Kapitel 7

Kapitel 7

 Tre dagar har gått sedan vi haft våran första dejt. DEJT!!!?? Det fick inte hända. Jag hade lovat mig själv men också mamma att det inte skulle bli några problem med killar. Jag måste vara fokuserad på skolan så att jag kunde få åka till Amerika. Jag måste prata med James och förklara hur det ligger till.

 Efter att han gått ifrån caféet så satt jag själv kvar och var för chockad för att resa på mig. Jag tittade bort mot Rex som nu ignorerar mig och gått med de andra två slampiga tjejerna och satt sig vid bordet längst ifrån mig. De båda lättklädda tjejerna satt på varsin sida om honom och klängde på honom som om han var på väg att försvinna samtidigt som de klädde av honom med blicken. Det här är ett ställe för folk att komma och fika, inte för att titta på lättklädda flickor som visar brösten för alla. Jag kunde inte rå för att jag blev lite små tjurig på det. Men jag var inte avundsjuk, verkligen inte. Rex var som en bror för mig. Jo viss, jag måste erkänna att han ser bra ut. För det gör han. Lite för bra. Muskulös, breda axlar, tydliga käklinjer, ljust sandfärgat hår, gröna vackra ögon och den där coola attityden som gör att alla vill ha med honom å göra. Och nu ignorerar han mig. Jag kunde väl inte ha mer tur. Jag hade inte ork att stanna kvar där så med en sista blick på Rex, tog jag min bricka och matrester och lämnade dem på vagnen. Väl vid dörren får jag en hård knuff i sidan och stannar till. Det är den ena av slamp tjejerna. När jag tittar närmare på hennes blonda hår som hänger spik rakt ner till höften, de höga plockade och målade ögonbrynen, läpparna målade i illröd färg, brösten förstorade till största storlek, den rosa tröjan som sitter stramt åt i midjan, den kort, korta kjolen som räcker henne strax över rumpan och de höga stilett klackarna med nitar på, så kommer jag på mig själv med att känna igen henne någonstans ifrån. Jag gör ett kräk ljud och hon stirrar förnärmat på mig. Fnyser och böjer sig framåt närmare mig.

 ”Så, hora, vem var din vän?” Säger hon och flinar. Den söta lukten av vanilj ger mig uppstötningar.

 ”Åh, slampa, ingen du behöver bry dig om” Svarar jag kaxigt tillbaka och sträcker på mig, fortfarande var jag åtminstone 1 decimeter kortare än henne eftersom hon bar de där skorna. Hon ska fan inte tro att hon kan komma här och korsförhöra mig.

 ”James heter han vah? Det är den där snygga killen som utbildar sig till ambulans förare?” Säger hon och rättar till brösten lite.

 Jag andas djupt innan jag fortsätter. ”Tror inte han känner såna som du. Anorexia är nog inte hans typ.” 

 ”Nej, det måste ju du veta allt om” Säger hon och jag ska precis kasta mig på henne när Rex kommer och ställer sig bredvid henne, lägger armen om hennes taniga axlar och kysser henne på kinden.

 ”Jag ser att ni träffat varandra” Säger han men kollar mig inte i ögonen utan snarare mot min hals. Där jag är fullt medveten om att jag har ett stort sugmärke. Gissa från vem…

 ”Trevligt fnask du hittat på gatan säger jag sarkastiskt och fnyser” Vänder mig om och tar klivet utanför dörren och lämnar allt bakom mig. Som alltid.

 Eftersom det var en måndag så blev det ingen sov morgon för mig. Jag var uppe tidigt för att fixa kläder och smink. Håret skulle plattas och ögonbrynen skulle målas. Väskan skulle ju matcha med skorna så jag hade en hel del å göra. Man har ju trots allt ett rykte att leva upp till. Jag kollade facebook lite snabbt medans jag klädde på mig mina skor. Allt var ifrån lördags. En ny vänförfrågning från Samir. Jag ler åt minnet och accepterar den. Ett nytt meddelande:

 Såg dig i fredags, ser ut som om du har fullt upp med killarna. Gå inte och gör dig själv gravid bara. Kom ihåg våran överenskommelse och håll dig lågt. Vi vill ju inte att någon ska få veta våran lila hemlighet. Puss.  –Jean

 Jag stelnade till. Fuck, tänkte jag men la bara min iphone i fickan på jackan och sprang mot bussen. Jag hade missat min skjuts med pappa som jag brukade åka med och skulle nu bli försenad med 10minuter. Jag satte i hörlurarna och lyssnade på musik hela vägen. Väl framme klev jag ur bussen och begav mig mot ingången. Jag tog ut hörlurarna ur öronen med blicken fortfarande på marken när jag hör alla sirener. Jag kollar upp och får se tre polis bilar och en ambulans stå på skolgården strax framför mig. Alla elever är samlade vid ingången och hänger ut från fönsterna. Jag ska precis gå förbi ambulansen när en bår kommer rullandes mot mig. Den passerar och precis när jag vänder blicken mot den så hinner jag se ansiktet som ligger på båren. Jean. Jag dras plötsligt bakåt och för en stund blir allting svart.

________________________________________________________

Förlåt...igen för sååå dålig uppdatering. Jag har jobbat och tränat hela tiden. Det är så svårt att få idéer, är verkligen inte peppad till detta just nu. Bara jag som är lite nyfiken på hur det kunde vara Jean som låg på båren och var som hänt??  Ska försöka uppdatera snart igen! Kram <3