10 Underbara Dejter

Kapitel 4

Kapitel 4

 ”De blev sålda, de blev sålda!” Skrek León när jag kom hem ifrån skolan. Han tog mig i sina armar och svingade mig runt. Det gjorde ont i ryggen som jag landat på när James räddat mig ifrån att få en ribba fallandes på mig för bara en dag sedan.

 ”Vad blev sålt León?” Frågade jag och skrattade med honom. Han satte ner mig på marken och kollade oförstående på mig.

 ”James bilder såklart”, sa han och vände sig sedan om. ”Vi måste fira!” Sa han och började gå mot källaren till hans kontor igen.

 Jag skrattade bara och gick för att ta en macka i köket. Jag tänkte igenom går dagen. James hade räddat mig, han hade slängts sig på mig så att vi båda precis i tid hann undan. Det var inte klokt. Han räddade mig. Typ, i alla fall. Det är ju tydligen hans ”jobb”. Han pluggar på universitetet för att bli ambulans förare förklarade han för mig efter att han sett till att jag mådde bra. Hur coolt är inte det. Jag tror nästan att jag måste slänga mig framför någon bil eller kanske hoppa från ett tak så att han kan komma och hjälpa mig igen.

 León kom in genom dörren och störde mitt tänkande. ”Jag har ringt James nu och ordnat allt” Sa han innan han tog ett glas vatten.

 ”Vah? Vadå? Ringt och ordnat vad?” Frågar jag förvirrat.

 ”Vi ska ju ut och fira”, han tittar förbryllat på mig. Det är ju fredag. Han skiner sedan upp. ”James är den bästa modell jag haft, det är massa företag som både köpt hans bilder och vill beställa fler”.

 ”Vad bra,” säger jag och ler. ”Men James går ju i skolan, borde han jobba så mycket då? Frågar jag nyfiket.

 ”Nja, hans familje förhållanden är inte så bra just nu så han extra knäcker som modell samtidigt som han jobbar. Väldigt ambitiös kille. Bara 19år tror jag. Som jag, fast jag är ju inte modell.” Men visst skulle jag kunna bli?” Skojar León, tittar på sin spegel bild genom glaset och ruffsar mig i håret.

 Jag skrattar och skakar samtidigt på huvudet. León skrattar också och börjar sedan gå mot källaren. ”Var förberedd till klockan 22.00 för det är då vi ska mötas på klubb Roxy” Säger han och försvinner ut ur köket. Jag ler för mig själv. Jag kommer att vara förberedd.

Klockan blev 21.30 och jag stod framför spegeln och granskade mig själv kritiskt.  Jag hade på mig svarta tajta skinnbyxor och en vit urringad t-shirt som det stod: Kiss me på. Stora runda silver örhängen hängde från mina öron och trasslade sig lite i mitt bruna lockiga hår. Jag hoppades att jag såg bra ut. Jag önskar att min mamma varit här för att berätta för mig om det såg bra ut eller inte. Jag saknar henne så mycket. Det har gått sju år nu sedan hon dog i en flygolycka på väg till Amerika, men jag är fortfarande ledsen och längtar otroligt mycket efter henne. Det är därför min pappa ogillar idén om att jag ska resa till Amerika när jag fyller 18 och har gått ut skolan. Men jag har redan sagt till honom att det här är något som jag bara måste göra. Jag måste få åka dit, för min mamma och för mig själv.  Svarta sotiga ögon tittar tillbaka på mig i spegeln och jag kletar på lite läppglans och springer sedan ner för trappan och skriker samtidigt: ”Jag är färdig León!”

I Stockholm så kan man hitta vilken klubb som helst som är öppen när som helst och det tar inte lång stund för oss att hitta klubben Roxy. León känner till och med ägaren så vi fick gå in utan att vänta i kön. Som värsta V.I.P personerna. Jag är tacksam för det eftersom kön fortsatte ett halvt kvarter. Väl inne tränger vi oss förbi svettiga och berusade människor till baren. Musiken är hög och jag sätter mig på en stol och blickar ut mot människorna medans León pratar med bartendern. Genast kommer det fram en kille, han är väldigt lik Samir från tv programmet Pradise Hotell men jag slår bort den tanken när han kommer fram och ställer sig bredvid mig.