10 Underbara Dejter

Kapitel 6

Kapitel 6

 Klockan var redan på eftermiddagen när jag lyckades få ner något av maten som ställdes på köksbordet. Jag var så trött. Man kan säga att jag ångrade mig lite efter det med James, han var speciell. Jag ville inte skada honom på något sätt. Men jag antar att han, precis som alla andra killar fick precis som han ville. Gud, varför ska jag alltid bli så full? Frågar jag mig själv desperat. Någon timme går och jag bara sitter där vid köksbordet. Maten har jag inte rört. Jag stirrar ut genom fönstret. Utanför ser man fler vackra villor. Det bor nämligen bara advokater, arkitekter, läkare osv här. De som har pengar. Så allt ser välvårdat ut här. Ringklockan ringer och jag väntar på att någon annan ska öppna. Men tyvärr så kommer det inte någon upp för källar trappen eller ifrån övervåningen så jag får själv gå dit. Jag går över det nya trägolvet och förbi alla de vita väggarna. Foton på mig och León hänger bredvid en spegel i hallen. Bilden på min mamma och pappa har tagits bort på vänster sidan och varje gång jag går förbi så kan jag inte låta bli att lägga märke till att den är borta. Att mamma är borta. Pappa klarade inte av att ha bilden kvar. Vi har inga bilder kvar på väggarna av vår mamma. De ligger nerpackade på vinden. För känsligt fortfarande antar jag. Men jag har i alla fall kvar en liten bild som jag gömt under min kudde. Jag suckar och kikar tillslut ut genom kikhålet i dörren. JAMES? Mitt hjärta slår ett extra slag. Jag blir varm om kinderna och känner hur pulsen ökar. Jag tittar ner på mig själv. Ljusa jeans med ett röd och vitt randig tröja till. Det får duga. Jag öppnar dörren och möter de mörka ögonen. Han suckar och ler svagt.

 "Hej!" Säger jag dumt och känner mig konstigt nog osäker.

 "Hej"! Säger han också. Det blir en pinsam tystnad. Han drar ett andetag. Det var kallt ute. Februari och det var väldigt lite snö som hade kommit på hela det nya året. Man bara väntade på det. Man kunde nästan känna att det var på väg.

 "Söker du León"? Frågar jag honom och bryter den tunga tystnaden, "För han är inte här". Han rycker till när han hör min röst, som om han tänkt på något annat och verkar bli mer avslappnad av den nyheten. Han har fortfarande inte släppt min blick.

 "Nä, eller ja, eller Nej....Inte egentligen" Säger han och han blir lite röd om kinderna.

 "Då antar jag att du är här för att träffa mig", säger jag och ler. Han faller självklart för det. Som alla andra killar och nickar lite. "Så, vad är det du vill?" Jag börjar bli en aning irriterad då det är svin kallt ute och jag får förutfattade tankar om vad det är han är ute efter.

 "Vill du ta en fika?" Frågar helt plötsligt och tittar intensivt på mig.  Det går några pinsamma minuter.

 Jag tittar ner på mina kläder och möter sedan hans blick. "Nej" Säger jag och börjar stänga dörren. Alla vet vad en "fika" betyder på killars språk. Kaffe + sex. Och det är jag inte intresserad av. Jag har redan lovat, jag lovade mamma och det tänker jag hålla. Jag är bakfull och känner på mig att detta inte kommer att sluta bra.

 "Jag bjuder", säger han i ett sista desperat försök. Jag tänker igenom erbjudandet. Vi hade faktiskt inte någon god mat hemma och jag var lite sugen på pannkakor och varm choklad. Jag vet att jag inte borde. Men det är ju så gott.

***^***^***

 Caféet Runt hörnet var gulligt, kändes lite som om man satt hemma hos sin mormor och skulle fika. Gammal dags ta möbler och vackra dikter hängde på väggarna. Servitrisen som verkade vara dottern till ägaren på stället kom för att ta våra beställningar. Hon tog först min, pannkakor med sirap och sedan en varm kopp choklad. När hon sedan vände sig mot James så blev hennes ögon stora. Precis som mina hade blivit när jag sett honom första gången. Han var urläcker. Snygga svarta jeans med en stickad mörkblå tröja.  Hans mörka ögon framhävdes verkligen ur det blåa i tröjan. Hans hår var perfekt stylat och den fortfarande bruna huden nästan lös det om. Den stackars flickan rodnade och stammade så mycket när hon tog hans beställning att jag nästan tyckte synd om henne.