10 Underbara Dejter

Kapitel 3

Kapitel 3

 Det har gått 3 dagar och han har inte ringt än. Vad var det för fel? Han sa att han inte visste om vi kunde ses med det är väl ingen anledning för att inte ringa tillbaka och säga det isåfall? Jag vet inte vad det var med mig. Aldrig har jag varit så ”besatt” av en kille förut. Men han var helt enkelt inte som alla andra. Han var speciell. Han fick mig att känna mig som någon annan. Inte den coola, tuffa tjejen som får alla killar hon pekar på. Inte coola Jessie som alla tjejer undviker för att hon snor deras pojkvänner. Han får mig att känna mig speciell. Och då har vi inte ens pratat ordentligt än. Om han bara kunde ringa någon gång. Jag ska vara snäll mot honom. Vi skulle kunna gå till ett fik som heter: Runt hörnet. Där skulle vi kunna prata, ja jag vet inte om vad men…om allt, antar jag. Som man brukar göra med sin pojkvän. VÄNTA! Vad är det jag tänker med? Jag vill inte ha någon kille som hänger efter mig och säger åt mig vad jag får och inte får göra. Jag lovade mig det på min mammas begravning. Jag lovade att jag aldrig skulle göra som hon och bara lyda, vara tyst och aldrig säga till om något. Min mamma borde inte ha dött som hon gjorde. Jag tänker se till så att inte jag gör det heller.

”Jessie, Jessie! Hör jag min lärare säga.” Om du inte svarar på frågan så får du kvarsittning, säger hon och tittar trött på mig”.

Jag dras ur mina tankar och återvänder till klassrummet. Fan! Jag har antagligen suttit hela lektionen och tittat ut genom fönstret och när hon frågat något så har jag inte svarat. ”Ööhh…Förlåt mig Ms Avelotte men jag har inte lyssnat”, säger jag och möter hennes blick.

*Suck* Okej, men ta dig samman och sätt igång och anteckna resten av lektionen svarar hon bara.

”Mm mummlar jag och jag hör klasskamraterna runt omkring mig fnissa.

Klockan ringer en kvart senare och alla elever lämnar klassrummet. Jag börjar gå mot mitt skåp men hinner inte långt förrän någon drar i min arm och fångar mig i sin famn. Jean står bakom mig och håller sina armar runt mig, hårt.

”Hej Bitch! ”Säger han lågt i mitt öra.

”Vad vill du?” Frågar jag och försöker rycka loss min arm ur hans grepp.

”Varför så sur Jessie?” Frågar han och rullar med flit på sssset.

”Jean, säger jag. Jag ska på lektion och det här är det sista du vill att rektorn ska få veta om dig, eller hur. Att du våldför dig såhär mot din klasskamrat?”

Han släpper mig och börjar gå baklänges mot utgången. Han stirrar mig rakt i ögonen och säger: ”Det här är inte över stumpan”. Och så försvinner han ut genom dörren.

Jag suckar. Det där var inte trevligt. Han var ett av mina ex som tog det lite hårdare när jag berättade att jag inte vill ha något förhållande. Det har gått 3månader och han har fortfarande inte fattat. Han tror att han äger mig och försöker så fort han får möjlighet att våldföra sig mot mig. Jag kan inte anmäla honom. Han har en hake på mig.

Jag når fram till mitt skåp bara för att mötas av en lapp som sitter fastklistrade på mitt skåp tillsammans med ett par sidenröda stringtrosor. Det står med röd färg på lappen: Hora! Jag mår illa när jag tittar på den. Jag tittar åt höger och får se de uppsnofsade jävlarna från klass C stå och titta på mig. När de upptäcker att jag tittar på dem så vänder de sig alla bort utom Lindsey som blinkar åt mig och gör en ledsen mun sedan går de fyra blonderade tjejerna iväg och visar alldeles för mycket av deras lår för att vara snälla små kristna flickor som de utger sig vara. Jag hatar de där fnasken. De var de som startade ryktet om att jag knullade engelsk läraren förra terminen. Det var inte sant! Urs, det skulle jag aldrig göra.