○Leonard○
Min blick är fast på Maddie som pratar med Izabella, hon är uppenbarligen inte alls intresserad av att jag vill ha hennes uppmärksamhet då hon tydligt undviker mig och min blick. Jag suckar och tittar på de andra som diskuterar något jag inte hör, dels för att jag har alldeles för mycket alkohol i kroppen för att kunna fokusera mig och dels för att jag inte bryr mig.
"Maddie." Sluddrar jag och dricker det sista av alkoholen i min mugg. Jag tittar på henne med halvt öppna ögon innan hon tar över mitt medvetande.
Madison Hill. Mitt största frågetecken. Vad hon är för mig har jag helt ärligt inte själv vetat om. Förens nu. Jag har efter den där dagen på sjukhuset kommit på exakt vad hon är förutom en vän och ett stöd för mig och mina oändliga problem... Hon är ett beroende och mitt största beroende. Hon tar över mig och jag behöver läskigt nog henne för att ens kunna kämpa vidare. Det är inte kärlek på det sättet som vissa tror. Det är inte bara väldigt bra vänskap. Jag har blivit beroende av henne. Hon vet hela min historia, hon är den enda som vet hela min historia och den enda som någonsin kommer få veta något om den.
Det är läskigt att säga det och jag hade inte erkänt det om det inte varit redlöst mycket alkohol i min kropp. Jag kan inte tänka klart kring henne. Hon tillför ett lugn i mig och hennes beröring är som en ofrihet av dess mörkaste sida. Hennes åsikt är alltid viktig för mig men jag har aldrig riktig vetat varför. Om jag inte ser henne på länge går jag nästan sönder och inte för att jag nödvändigtvis längtar efter henne. För att jag behöver henne. För att det är hon som får mig att vakna på morgonen och inte bara låta bli, men hon är lika mycket den som gör att jag vissa nätter inte kan somna alls. Hon kontrollerar mig helt omedvetet bara för att jag är så bunden till henne. Jag kan inte få hur mycket som helst av henne och jag kan inte bestämma när som med vilken annan drog som helst.
Hon drar mig i bitar, samtidigt är hon den enda som ser till att jag är hel.
Unexpected or nah?
