○Nicole○
Han har inte rört sig en centimeter på typ en timme nu eller längre, iallafall sedan Izabelle gick. Helt stilla bara sitter han och tittar in i väggen. Jag har inte velat eller rättare sagt inte vågat gå fram till honom då jag vet att han behöver mycket tid för sig själv men nu börjar jag faktiskt att bli orolig.
"Hur är det?" Han reagerar inte alls på varken min fråga eller att jag sätter mig bredvid honom. "Vill du inte prata så är det lugnt men jag vill bara veta hur du må-."
"Är jag lika hemsk som Nathan nu?" Det chockar mig nästan att han pratar men frågan gör mig ännu mer ställd.
"Nej... vad menar du egentligen?" Frågar jag honom.
"Jag slog nästan sönder hennes bror. Jag skadar ju henne lika mycket."
"Nej, Bella förstår."
"Hon såg så ledsen ut. Även om hon sa att hon förstår så vet jag att hon inte tycker om att jag, ja. Hon är inte som jag."
"Vad menar du?"
"Hon är inte som jag och hon vill inte vara som oss. Hon är duktig och snäll och hon skulle aldrig skada någon. Visst hon är vän men Maddie och det är vi också men Maddie är som oss, hon är inte rädd för att vara grov i orden eller för att såra någon för hon bryr sig inte om någon som inte bryr sig om henne. Jag tycker om Izabelle jättemycket verkligen det gör jag och jag tycker om henne så mycket att jag inte kan låta mig förstöra henne." Jag vet inte vad jag ska säga. Han verkar vara så ärlig för en gångs skull. "Nicole hon mår ju inte bra av att vara med mig för att jag är som jag är och lever som jag gör. Hon är alltid så nervös när jag ska ut att någon ska vilja skada mig för att vi kanske haft en dispyt innan eller för att jag ska dö pågrund av att det upplevs som att jag inte har några gränser. Och Nicole allt jag vill är att hon ska må bra. Så mycket tycker jag om henne att jag verkligen vill att hon ska ha någon som kan visa henne den kärleken hon ger tillbaka för det kan inte jag även om jag vill. Dessutom är hon inte kär i mig." Det sista säger han i en suck som att han faktiskt är lite ledsen över det.
"V-vadå? Vad menar du med att hon inte är kär i dig?"
"Hon är inte kär i mig. Jag hörde det. Hon sa det." Jag blir nästan lite irriterad, varför skulle hon säga så?
"Men vänta sa hon? Till vem?" Han lägger sin hand på mitt knä och tittar nu för första gången under hela samtalet på mig.
"Snälla var inte arg på henne. Det förtjänar hon inte. Hon pratade i telefon och jag råkade höra henne när jag gick förbi. Det var inte meningen men ja." Jag lugnar mig lite och försöker att inte bli arg precis som han ber mig men det går inte att inte störa mig lite. "Jag förstår henne. Hon är inte kär i mig. Hon är kanske tycker om mig lite men hon är inte kär och jag förväntar mig inte det heller. Vem skulle vilja vara kär i mig? Alla tror att jag är helt hjärtlös och ingen kommer någonsin att orka leva med allt detta för det är precis vad Bella får göra och jag vill inte det för jag vill inte skada någon, särskilt inte henne." Men. Jag väntat bara på ett men.
"O-okej. Jag förstår..."
"Jag känner mig hemsk." Suckar han och tittar ner i golvet igen.
"Leo gör inte det, sluta klandra dig själv."
"Jo för hon förtjänar inte att bli behandlad illa och jag vill bara att hon ska få må bra och vara lycklig. Jag kan inte få henne att må bra. Hon har aldrig varit nära någon som mig, visst hennes bror men han har en leka duktig sida också, som jag inte har. Vi skrämde för fan livet ur henne på den där festen när Maddie duvet. Hon är livrädd så fort alla killarna är här för hon litar inte på dem och jag förstår henne. Jag kan inte göra henne lycklig Nikki, jag vill kunna det med det kan jag inte och det kommer jag aldrig att kunna. Dessutom är det hemskt och sjukt att säga det men även om jag trodde det, så är hon inte ensam om att känslorna inte finns där. Hon är inte kär i mig och även om jag önskar att jag var det för att jag tror att en genombra tjej ska göra mig bra så är jag inte kär i henne heller." Det är som att en sten lättar från mitt hjärta. Det var bara det jag gick och väntade på. Jag vet att han inte är kär i Bella. Att hon inte är kär i honom är ingen chock men jag visste hela tiden att han inte hade eller har de känslorna för henne.
"Så vad ska du göra nu då?" Han skakar på huvudet och drar sina händer över sitt ansikte.
"Jag vet inte. Prata med henne och säga som det är även om jag kommer känna mig som världens elakaste person." Jag nickar och ler lite när jag tänker på en viss person och Leo tillsammans. Ärligt trodde jag aldrig att jag skulle säga det för jag hade aldrig riktigt viljat tro på att någon skulle vara perfekt för honom och att han någon gång ska gifta sig och leva lycklig i alla sina dagar. Aldrig har jag trott att någon kan göra Leo "bra" men det finns en person. En person som när jag tänker efter alltid är där för Leo, alltid stöttar honom till och med när det gäller en annan tjej, hon är inte avundsjuk, hon är själv jävligt badass och tackar inte nej till en utekväll -precis som Leo. Hon är tuff men hon får fram Leos snällaste sida lättare än någon annan, hon är den enda som kan göra honom lugn. Hon är den enda någonsin som kan göra honom lycklig och en enda som någonsin kommer kunna få honom att må bra igen.
"Varför skulle du vara elak?" Han tittar ner på sina händer och suckar.
"För att det har gått så jävla lång tid och för att jag inte varit ärlig mot henne tidigare."
"Okej... och?"
"Jag är i, någon annan..." Han säger det så tyst att han själv nog inte ens hör vad han säger.
"Och...?"
"Jag är kär i Maddie."
