○Leonard○
Jag förstår inte dem. Varför vill de se efter mig när det ändå vet om att jag har sårat allihop?
"Kom igen säg något." Jag rycker på axlarna.
"Vad ska jag säga?" Mumlar jag men får inte så mycket till svar han tittar bara ner i sin mobil. "Skriver du till min nästa barnvakt eller?" Han flinar och tittar istället upp på mig.
"Kanske." Jag lägger armarna i kors och suckar. De bryr sig inte ens på riktigt. De är här i tre timmar sen när deras skift är slut kommer nästa person som ser till att jag inte gör något dumt och som vägrar lämna mig ifred. "Du kan väl iallafall säga vem det är?" Eric tittar upp på mig igen och denna gången mer seriöst som att jag inte kommer gilla hans svar. "Eric. Vem?" Han är tyst i några minuter innan han fuktar sina läppar.
"Cameron." Suckar han. Jag spärrar upp ögonen och skakar på huvudet.
"Nej! Inte Cameron. Eric snälla jag vill inte. Han är den enda som jag inte vill se."
○Eric○
Desperationen i Leos blick är det sjukaste jag sett.
"Eric! Inte Cameron, hallå Eric nej!" Cameron är en av de som varit absolut närmst Leo men också den enda som Leo hittills inte har varken träffat eller pratar med. Cameron vinner någon slags respekt hos Leo men han är även som en förebild till Cameron eftersom att Cameron alltid sett upp till Leo. Den som sett upp till Leo mest av oss alla. Leo har blivit som hans bror om inte Gud, han lyssnar på allt Leo säger och ser honom som den bästa personen på hela jorden. "Eric lyssnar du eller? Jag sa nej! Han får inte."
"Leo han om någon förtjänar att få höra sanningen."
"Jag kan inte. Det kommer inte gå. Snälla jag..." Han tittar på mig med en desperat blick.
"Du?"
"Jag ber dig. Stanna här och säg att han inte behöver komma hit. Snälla snälla. Bara snälla." Han chockar mig bara mer och mer för varje sekund som går. Under alla dessa år som jag känt Leo har jag aldrig någonsin hört honom säga ordet snälla eller böna och be om något så som han nu gör.
"Leo det är försent." Jag backar bak och skakar på huvudet. "Du måste prata med honom." Snabbt vänder jag mig om när Leo reser sig upp och springer ut genom dörren innan jag smäller igen den framför honom och låser utifrån.
"Eric!!" Skriker han med panik i rösten medan han rycker i handtaget.
"Förlåt men vi tänker inte släppa taget om dig bara för att du är villig att släppa oss."
