○Izabella○
Alla skriker. Någon drar någon i håret. Alla skriker. Flera gråter. Panik är allt jag känner.
Jag står helt stelfrusen vid köket då jag försökte hitta Maddie men fastnade här. De slåss av någon anledning. Chris och Eric. Det chockar mig att ingen försöker att stoppa dem men det är inte det värsta. Efter en liten stund vänder sig Eric om och står med ryggen mot Chris och spottar blod medan han försöker hämta andan. Detta när jag ser hur Chris tar tag i en tom glasflaska och slår den i huvudet på Eric. Mina ögon vidgas men jag kan inte röra mig. Inte förens någon efter en stund tag i mig och drar med mig ut.
"Är du okej?" Frågar killen som jag aldrig sett innan. Jag svarar inte utan går bara bort mot vägen där jag sätter mig på huk innan de lilla av alkohol jag druckit forsar ur mig. Utav chock. Allt blir för mycket i min hjärna för att Eric och Chris slagsmål gjorde mig både rädd och helt ställd. Vad händer nu ens?
○Leonard○
"Ta henne direkt hem och släpp inte henne ur sikte fattar du? Om något händer henne så dödar jag dig. Jag kommer så fort jag kan." Säger jag till Tom som nickar och lämnar mig ensam. Jag suckar och drar händerna över mitt ansikte innan jag tar mig så smidigt som möjligt ut ur huset där det är hyfsat lugnare än inne. Nästan ingen som jag känner ser jag och det lättar mig men min blick landar på en person vid vägen. Jag tvekar men går mot henne och sätter mig på huk bakom henne innan jag samlar upp hennes hår för att hjälpa henne då hon spyr. När hon är klar vänder hon sakta på huvudet men tittar bara ner i marken igen när hon ser mig.
"Vart är Maddie?" Jag hjälper hennes upp och försöker komma på ett sätt att säga det på.
"Hemma. Hon får berätta varför själv." Säger jag tillslut och ser hur hennes ögon börjar vattnas. Jag är inte bra på sånt här.
"Visst, bra. Nu är jag själv här..." Gråter hon och sätter sig på en bänk. "Med idioter som skrämmer livet ur mig. Chris slog en glasflaska i huvudet på Eric och ingen ringer någon. Polisen, ambulansen, någon! Vad är det för fel på er?" Skriker hon nästan och vänder blicken mot mig.
"De vet inte hur man hanterar ilska bara."
"Han är ju skadad. Folk har panik därinne."
"Jag vet. Men polisen kommer bara att göra det värre." Hon tittar konstigt på mig.
"HUR kan polisen göra det värre?"
"Det... bara är så."
"Ni är inte kloka..." mumlar hon och ser ner i marken. "Vart är Maddie?" Frågar hon igen och tittar på mig medan en tår rinner ner för hennes kind.
"Hemma."
"Vad har du gjort?"
"Inget. Hon behövde komma hem bara, det är allt. Jag lovar jag skulle aldrig göra henne illa." Hon svarar inte utan tittar bara bort. "Jag kan köra hem dig?" Hon skakar på huvudet.
"Du är inte klok. Jag kan inte åka hem såhär."
"Okej... varför inte det?"
"För att, min bror är hemma och han tror jag sover hos Maddie." Jag nickar.
"Så vad vill du göra då? Du kan inte stanna här." Hon rycker på axlarna.
"Jag vill bara till Maddie."
"Visst, jag ska ändå dit."
"Säkert?"
"Hundra procent." Tillslut, efter mycket tvekande, reser hon sig upp och går efter mig men håller oklart långt avstånd ifrån mig.
Jag tittar på henne i sätet bredvid mig. Hennes ögon är stängda och hennes andetag djupa. Jag tror att ikväll blev för mycket. För alla. Men jag tror att hon tog det hårdast om man inte räknar Maddie. Hon är inte van. Jag berättade för henne. Efter de blev hon bara tyst och har inte sagt ett ord. Det är oklart om hon sover eller om hon bara försöker låtsas som att hon inte sitter här, en halv meter ifrån mig. Men jag vågar inte fråga. Allt jag vill är bara att sköta allt så snyggt som möjligt för att hon inte ska hata mig ännu mer.
