2

963 23 4
                                    

Okeeeej, vet inte riktigt om det här blir ett nytt kapitel nu, för har inte så bra koll på wattpad som sagt, men jag hoppas det! Hope you enjoy :D

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Mammans POV

Jag är väldigt nervös. Idag ska min lilla dotter, som inte är så liten längre, åka och dansa balett inför en jury. Hon har varit en naturbegåvning sedan dagen hon fick sina första balett skor och jag tror verkligen  att hon har en chans. För tänk om hon skulle få åka iväg under sommaren och träffa sina största idoler och göra det hon älskar mest. Det skulle bli väldigt tomt här hemma utan henne, men det är något jag får leva med.

Clara POV

Jag var alldeles för nervös för att äta frukost, jag kände verkligen inte för det. Men jag visste att jag var tvungen att få i mig någonting innan jag åkte iväg så jag tog ett äpple. När jag hämtat äpplet satte jag mig i min säng och började fippla med min telefon.

"Godmorgon"

Hon kommer in i rummet som en liten solstråle, ler stort mot mig och sätter sig bredvid mig i sängen.

"Hej Frida, godmorgon! Sovit gott?" säger jag och lägger ifrån mig telefonen.

Innan hon hinner svara kommer mamma in i rummet och vrider mina persienner.

"Nej nu tjejer får gå och göra er i ordning. Vi åker om en halvtimme" säger hon.

Frida kollar på mig snabbt och sen springer hon in på sitt rum. Jag sitter kvar på sängen ett tag och kollar på mamma när hon tar upp några av mina smutskläder som ligger på golvet.

"Tror du att de kommer välja mig?" frågar jag ivrigt men ändå spänt.

"Det är klart juryn kommer att välja dig gumman! Du är en underbar dansare som lägger ner mycket tid och energi på dansen" svarar hon och ler.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Fortfarande Clara POV

Nu var vi nästan framme. Vi hade åkt i ungefär 40 minuter för att komma till arenan där jag kommer att få träffa flera 100 tjejer i min ålder som också söker jobbet att få dansa i deras video. Men det är bara 3 stycken från Sverige som kommer med, och att bli en av de, det vore hur grymt som helst!

När vi kom in var det massa tjejer där som hoppade omkring i balettkjolar och snackade med sina vänner. Jag däremot kom in helt tyst, gick och ställde mig i kön och försökte fokusera. Jag försökte tänka på allt jag hade lärt mig genom åren och alla där hemma som verkligen trodde på mig.

"Clara Fredriksson" hörde jag en röst säga i en högtalarna som satt i taket. Ja, då var det visst min tur då. Mamma gav mig en stor kram och önskade mig all lycka i världen. Jag gick med darriga ben mot salen där jag skulle visa allt jag kunde.

Salen var enorm. Det satt massa lampor i taket som var riktade mot mitten av salen. Jag ställde min väska vid dörren, tog ett djupt andetag och gick och ställde mig framför juryn.

"Hejsan! Det måste vara du som är Clara." sa en av kvinnorna i juryn.

"Hej, ja det stämmer" sa jag och fick fram ett blygt leende. Jag måste visa lite självförtroende nu, kom igen Clara, det här händer bara en gång i livet.

"Ja det är bara att börja dansa" sa en annan kvinna i juryn och log.

Musiken sattes på och jag tog fram alla energi inom mig och gav allt jag hade. Jag gjorde de högsta hoppen jag någonsin gjort, kände mig vigare än någonsin förut. Jag blev mindre nervös ju längre in jag kom i dansen. Jag avslutade med en piruett och bugade. Det kände lättande när jag hörde hur de klappade och ropade "bravo" "gud vilken talang". Jag log stort och lämnade salen medan de antecknade. Det kändes riktigt bra. Jag tror faktiskt att jag, att jag, att jag kommer få jobbet!

Så det var det för del 2! Det känns som jag gör lite korta kapitel men det blir liksom mer spännande med flera korta en några långa. Om du gillade den här delen, let me know. Släng in en liten kommentar eller något så kommer nästa kapitel så fort som möjligt! :)

- Moa 

Right now - swedishWhere stories live. Discover now