Right now - swedish

14

Så då var det dags för del 14. Gillade ni slutet på förra delen? Haha det var rätt så spännande! Men nu får ni läsa fortsättningen. Enjoy :) ♡

--------------------------------------------------------------------------------------------

Clara POV (några timmar senare)

Jag sprang flåsandes in på sjukhuset. Omkring mig sprang en massa sjuksköterskor med bårar. Jag försökte få ögonkontakt med en av sköterskorna, till slut fick jag det.

"Vet du var Frida Fredriksson ligger?" sa jag med gråten i halsen.

"Jag är faktiskt påväg till henne just nu, följ mig." sa hon och log. Jag fattade inte hur hon kunde le. Min lillasyster låg på sjukhus och hade blivit överkörd av bil. Det är inget kul med det. När jag kom in till hennes rum låg hon och sov. Hon hade en massa slangar som satt fast i henne och en mask för munnen som hjälpte henne att andas. Det gjorde ont i hela kroppen att se henne såhär.

"Hon har svåra skador i hjärnan, flera av hennes revben är brutna och ligger och stöter på hennes lugnor så att hon får svårt att andas och flera andra ben brutna. Jag är ledsen att behöva säga det här, men det är inte så stor chans att Frida kommer att överleva." sa sköterskan och lämnade rummet. Jag satte mig ner vid hennes säng och grät. Tårarna bara rann, jag kunde inte sluta. Jag skulle inte klara mig utan henne, hon är den enda som verkligen förstod mig. Plötsligt kände jag hur någon kom och kramade mig bakifrån. Det var Harry. Han sa att ha skulle vänta i bilen, eftersom jag tyckte att han redan hade varit så hjälpsam och följt med till Sverige ville jag inte besvära honom mer. Fast jag var ändå glad att han fanns här för mig. Han sa ingenting, bara höll mig i hans varma famn.

När jag äntligen hade blivit lugn började en maskin bredvid oss pipa högt. Det kom en massa sköterskor inspringade i rummet. Jag skrek och grät samtidigt som Harry släpade ut mig ur rummet. Det sista jag hörde från sköterskorna innan Harry slog igen dörren var...

"Hennes hjärta har stannat!"

Harry POV

Hon skrek och grät. Det gick inte att trösta henne den här gången. Jag hade aldrig sett henne såhär förut. Fast jag skulle nog reagera likadant om Gemma var döende. Jag kramade henne hårt och berättade för henne om och om igen att allt skulle bli bra. Hon blev lugnare efter ett tag och somnade i mina armar. Jag höll henne hårt. Jag tänkte aldrig släppa taget. Sen somnade jag också.

Frida POV

Jag visste inte var jag var. Det var ljust runt omkring mig och en massa människor som pratade. Jag kunde inte höra vad de sa. Jag försökte röra på mig, men jag hade för ont. Jag försökte skrika, men jag hade inga krafter. Vad hade hänt med mig? Det senaste jag kommer ihåg var när jag skulle cykla över vägen påväg till skolan. Sen kom den där bilen i full fart, stannade inte utan körde över mig.

Jag var inte vaken, men jag sov inte heller. Hjälp mig någon. Jag ville bara åka hem, krypa ner i min säng och glömma att allt det här hade hänt. Men det är försent nu, jag var död.

Så den här delen var inte så lång, men jag gör hellre flera korta delar en några långa. Men om ni gillade den här delen så kommentera gärna, och säg också till om jag har stavfel. Glad alla hjärtans dag alla! :)

- Moa ♡