Right now - swedish

15

Så så var det dags för del 15. Förra delen var det inte så mycket "prat" i, det var mest tankar men jag kände att det var dags att pröva något nytt. Och över 1000 läsare har jag nu, wow. Hoppas nu att ni gilla den här delen :) ♡

----------------------------------------------------------------------------------

Clara POV

Vi satt i bilen påväg hem från sjukhuset, Harry, jag och mamma. Det var lite pinsamt att Harry och mamma fick träffas såhär, men jag ångrar mig inte en sekund att han följde med mig hit. Jag kände mig tryggare när han var i närheten. Men jag var fortfarande chockad och ledsen. Min lilla syster, mitt allt, min andra halva... var död. Hon förtjänade mycket bättre än det här, och när jag hittar idioten som körde över henne kommer jag.. då kommer jag. Ilskan inom mig ville bara ut. Jag skrek. Harry kollade på mig och tog min hand.

"She's in a better place now." sa han och fick fram ett litet leende. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och somnade.

Frida POV (tillbaka blick, olyckan)

"Hejdå mamma, älskar dig!" ropade jag till mamma samtidigt som jag gick ut genom ytterdörren.

"Hejdå gumman, ha en bra dag i skolan! Älskar dig också!" hörde jag mamma ropa innan jag stängde dörren. Jag gick till cykelstället och låste upp min cykel, sen la jag min väska i korgen och cyklade iväg. Jag stannade vid Wilmas hus. Hon var min bästa vän och vi hade cyklat tillsammans till skolan så länge jag kunde minnas. Jag plingade på.

"Hej Frida!" sa Wilma och gav mig en stor kram. Jag kramade henne tillbaka och log. Hon tog sin hjälm och gick ut och låste upp sin cykel. Sen satte hon på sig hjälmen och vi cyklade iväg.

Vi cyklade inte långt innan vi kom fram till övergångsstället. Jag var så upptagen med att prata med Wilma om min systers coola jobb i London att jag inte märkte att den där bilen kom. Den stannade inte utan körde rakt över mig. Min cykel var krossad och jag med. Jag kunde inte känna mina ben och jag hade svårt att andas. Något hade hänt med mina lungor, jag vet inte vad. Min huvud skakade och det sista jag såg innan jag svimmade var Wilma som satt framför mig och grät.

Clara POV

Jag stannade i Sverige i en vecka efter olyckan. Harry stannade också. Mamma skulle inte behöva vara ensam nu och jag tror att hon skulle vara väldigt orolig om jag åkte till London igen. Jag planerade att åka tillbaka till London efter begravningen. Ush, begravningen. Att se min lilla ängel sänkas ner i jorden och försvinna föralltid. Hur skulle jag klara mig utan henne? Hon var den som lyste upp min dag och fick mig upp ur sängen på morgonen. Ett liv utan henne är knappt ett liv värt att leva. Men jag måste kämpa för hennes skull. Jag ska göra henne stolt. En tår rullade ner för min kind. Jag mötte Harrys varma blick.

"Come here." sa han och öppnade sina armar och kramade om mig hårt. Då började tårarna rinna på riktigt. Han höll mig hårdare. Jag ville aldrig att han skulle släppa taget.

Harry POV

Jag höll om henne varje kväll. Jag ville att hon skulle veta att jag fanns där för henne. Men det gick inte att trösta henne. Hon grät sig till söms varje natt. Stackars Clara. Jag gick fram till henne och gav henne en stor kram innan jag gick och la mig på soffan. Jag fluffade till kudden och tog av mig mina strumpor. Imorgon var begravningen tänkte jag och somnade med en klump i halsen.

Så det var del 15. I nästa del kommer begravningen... :( Hoppas att ni gillar min berättelse hittills, om ni gör det så kommentera gärna. Puss puss på er alla.

- Moa ♡