Everything about you (Niall Horan fanfiction)

Kapitel 4

Ellas P.O.V

När jag kom hem igen låg mamma i soffan och tittade på TV. Klockan var ungefär 17:00. Vid dörren stod det några väskor och jag drog slutsatsen till att det var mammas. Hon verkade ignorera mig tills hon sa: " Om du ska ha med något till din pappa får du börja packa nu vi åker 20:00". " Okej, mamma", svarade jag i en väldigt lugn ton. Jag gick upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Min kropp var så trött efter dagens "springa ifrån mamma" grej så jag somnade. Jag hann inte sova så länge (enligt mig själv) innan mamma knackade på dörren. " Är du färdig snart? Vi åker om en timme". Ganska förvirrad tittade jag på klockan och såg att den var 19:00! Jag skyndade upp ur sängen och började rota i min garderob medan jag svarade min mamma. " Kommer strax ska bara fixa lite grejer". Jag tog fram den största resväskan jag kunde hitta och pressade ner så mycket kläder som möjligt i den. Därefter gick jag in i badrummet och tog fram en necessär och packade ner allt jag tyckte var nödvändigt.

jag gick ur badrummet med min necessär och fick ner även den i resväskan. Jag fick ihop resväskan och satte mitt lås runt  dragkedjan. " Mamma!" ropade jag. "Ja?"  "Kan du komma upp och hjälpa mig bära ner resväskan?" "Visst", svarade hon. Efter att vi fick ner resväskan satte vi oss båda i soffan. " Så, då kommer vi inte träffas på ett tag", sa mamma. Jag märkte att läget fortfarande var spänt mellan oss så jag tog det lite lugnt. " Antar det", svarade jag lite lugnt. Vi satt där tysta tills jag inte orkade mer...   Jag slängde mig på henne och kramade om henne. "Mamma jag är jätteledsen för idag. Jag önskar verkligen att det aldrig hade hänt. Jag älskar dig mer än något annat. Jag blev bara så förvånad när du sa det idag och jag visste att jag skulle sakna dig!"  "Jag älskar dig också och jag komer också att sakna dig, men det är inget vi kan göra åt", svarade mamma. Jag måste åka med jobbet annars får jag sparken. Får jag sparken har vi inga pengar vi kan försörja oss med och du måste bo hos din pappa. Hur vi än gör kommer du att hamna hos din pappa till slut. Jag tror nog detta är det bästa valet", förklarade mamma. "Om du säger det så", svarade jag. "Kom nu gumman vi måste åka. Allting kommer att fixa sig och vi har ju Skype vi kan skypa med varandra".  " Det var en väldigt bra idé, mamma", sa jag. Jag gick till dörren och tog på mig en kofta och min hollister väst. Därefter tog jag min väska i handen och drog den efter mig till bilen. När jag kom fram till bagaget hörde jag mammas lugna röst. " Behöver du hjälp med den där?". " Det hade varit bra", svarade jag med ett litet skratt i rösten. Mamma skrattade till och sedan satte även hon sina händer på resväskan. Det tog inte så lång tid innan vi fick upp den. Jag gick och satte mig i bilen i framsätet. Mamma kom och satte sig i förarsätet bredvid mig. " Säg hejdå till vårt hus. Vi kommer nog inte få se det på länge", sa mamma. "Hejdå huset", sa jag lite tyst för mig själv.