Everything about you (Niall Horan fanfiction)

Kapitel 14

Ellas P.O.V

Jag öppnade ögonen riktigt långsamt. Ögonlocken kändes som bly. Vad hade hänt? Vart var Niall? Jag tittade runt. Vart var jag någon stans? Jag kände inte igen mig. Plötsligt kom Almas ansikte upp.

"Vart är jag?" kved jag ur mig.

"Du är hemma hos mig nu"

"Var är din mamma?"

"Du vet verkligen ingenting eller hur?"

"Vad menar du?"

"Du är hemma hos mig och Harry!" skrek hon helt plötsligt ut. Jag hoppade till.

"Vad gör jag här? Jag vill hem"

"Du ska stanna här" sa Alma med bestämd röst.

"Nej, jag ska hem!"

Jag försökte resa mig upp men lyckades inte så bra. Det kändes som att jag hade ett stort berg över mig. Jag kunde inte röra på mig. Helt plötsligt kom ett ansikte till med i bilden. Jag kände igen det. Det var min pappa.

"Visst ska du få åka hem. Men först ska vi bli färdiga här."

"Vad menar du?"

"Får du snart se"

Nu kom ett väldigt igenkänt anskite fram. Harry.

"Så, den lilla fågeln har vaknat." sa Harry med läskigt peddo-smile.

"Låt mig vad! Vad vill ni mig?!"jag kände irritationen växa inom mig.

"Vi ska genomföra en sak din pappa har bett oss om först"

Jag vände mig om mot min pappa och frågade:

"Och vad är det för en sak?"

"Du ska få träffa din nya mamma"

Då kom hon fram. Henne jag alltid hatat men som jag ändå alltid hade sett vart jag än gick. Jag visste inte vem hon var och hur hon kände mig men jag hatade henne.

"Jag är din biologiska mamma", sa hon och tittade på mig.

"Vänta va?! Är jag adopterad?"

"Ja, men ändå inte. Jag hamnade i fängelse när du var liten. Jag förlorade vårdnade om dig och du hamnade hos din pappa. Din pappa blev ihop med den kvinnan du har kallat för mamma hittils. När jag kom ut ur fängelset gjorde din pappa slut med din andra så kallade mamma.

"Det stämmer inte! Mina föräldrar skilde sig när jag var liten!

"Din "mamma" skickade ut din pappa när du var liten eftersom att han var alkoholist. Hon sa att när han hade slutat supa i sig alkohol fick han gärna komma tillbaka. Fast han klarade aldrig av det och hamnade på gatan. Tills jag kom ut. Jag sökte upp honom och sa att han gärna fick bo med mig igen. Vi gifte oss faktiskt aldrig nu. Vi var redan gifta så alltså har jag rätt att ta tillbaka dig nu.

"Menar du att jag aldrig får träffa min mamma mer?"

"Jag är din mamma!"

"Är du inte alls det! Om du hade varit en riktig mamma hade du aldrig åkt i fängelse och aldrig låtit mitt liv få vara så rörigt!"

" Jag är ledsen för det som har hänt men du ska veta att du kan komma hem nu."

"Visst jag åker gärna tillbaka till min mamma", sa jag lite uppkäftigt.

Jag brukade aldrig vara bra på sånt men nu verkade det tända. Hon fick ett utbrott och slängde ut sin hand för att slå mig men Alma drog henne tillbaka.

"Kom ihåg löftet", viskade hon i hennes öra.

Hon lugnade sig och la sig ner på soffan. George ge mig det! Skrek hon ut och min egen pappa kom fram med ett vitt pulver till henne!

__________________________________

Spännande vad händer nu? Varför åkte hennes biologiska mamma i fängelse? Hoppas ni gillad kapitlet!

~Rösta

~Kommentera.

See ya all soon!