Vita rockar

673 20 0
                                    

Jag gick in i matsalen där de surrade av prat. Jag ställde mig i den långa kön med Nadja framför mig, hon pratade med någon kille som var framför henne.
Jag slevade upp av de som såg ut av oätligt på min talrik.
Jag och Nadja rörde oss mot ett ledigt bort längs långväggen.
Nadja började prata och jag lyssnade inte särkilt mycket för det ända hon surrade om var den där killen.
"Hallå? Oliva? Ska jag det?" Sa Nadja som knäppte med fingrarna fram för mitt ansikte. "Va? Förlåt men jag har inte lyssnat, men om du gillar den där killen borde du hänga med honom" sa jag och ett leende dök upp på Nadjas läppar.

Jag började gå i den långa vita korridorren, flera gånger gick människor med vita rockar förbi mig.
Jag kollade på dörren där det stod rum 102 jag knackade lite löst och öppnade försiktigt dörren.
Min blick fastande på sängen där hon låg, "Hej" sa jag lågt och hatade av att se henne ligga där och inte fick röra sig från sängen. "Hej Olivia" sa hon lågt med en hes röst, och hon började hosta lite. Jag gick fram till henne och satte mig på stolen som var placerad bredvid sängen.
"Hur mår du?" Frågade jag och höll om hennes hand.
"Jag känner mig bra men det är doktorerna som tycker annorlunda, dom tycker jag är för sjuk föratt flytta hem igen men om detta skulle varit för 40 år sen skulle jag fått åka hem på momangen" berättade hon, "Men hur mår du då?" Frågade hon och ett leende placerade sig på hennes läppar, "Bara bra! Utan att mamma har blivit så konstig du vet" sa jag och hon nickade,
"Du måste bli frisk så snabbt som möjligt så jag kan flytta hem till dig mormor" sa jag och mormor nickade, "Det får vi hoppas på"

Lite ledsamt kapitel kanske?

With you[m.g/1]Where stories live. Discover now