With you[m.g/1]

Punkt slut

Mina steg leddes längst korridoren tills jag kom fram till mitt röda metall skåp.
Jag knappade in koden och la in min väska. Jag kände snabbt ett par armar runt mig och kände doften av honom.

- "Heej" Sa han och jag drog ut min engelska map.

- "Hej" svarade jag enkelt medan jag stängde igen mitt skåp, jag vände mig om och kollade på honom.

- "Såå... Var de kul i Gävle?" Sa han glatt medan jag kollade ner på hans skor, svarta sneakers. Snygga. Mina ögon fördes med blicken på mina svarta sneakers. Fula.

- "Olivia?" Skrattade Martinus och petade mig på axeln, jag blundade lite snabbt och möttes av hans brunaögon.
"Var de kul i Gävle?" Upprepade han med ett leende på läpparna och jag nickade. Våra steg ledde till engelska lektionen, medan Martinus pladdrade på så nickade jag bara eller svarade med ett enkelt "ja" eller "nej"
Om alla tycker jag pratar för mycket och att jag har en sån jobbig och konstig dialekt så tänker jag inte säga något.
Då slipper alla störa sig på mig.
Kommer långsamt smälta in i mängden bland alla göteborgare.

- "Godmorgon ungdomar!" Sa läraren tydligt när han kom in i klassrummet igen efter ha hämtat sin dator på kontoret vilket han alltid lyckas göra. Glömma datorn. "Dåså... Nu ska vi se" mumlade han efter tagit upp sin laddare till datorn från skrivbordet.

- "Hade vi prov idag?" Frågade Måns över klassrummet och flera suck lämnade eleverna.

- "Juste.... Bra att du frågade Måns" Sa läraren och började gå mot dörren "Jag som hade glömt de så jag ska bara gå till kontoret och hämta"
Snabbt var han ute från klassrummet.

- "Vafan Måns" Suckade Eric och jag fortsatte att kladda i min bok.
Jag hade inte ens övat på provet.
Kommer jag få ett till C?
Knappast, ett helt nytt F.

Jag kollade över axeln på Martinus som redan skrivit klart provet på mindre än 20 minuter medan jag bara hade chansat på dom 3 första frågorna.

- "5 minuter kvar" Hördes lärarens mörka röst som fick mig att bli ännu mer stressad. Jag petade lite löst på Martinus axel och möttes av hans ansikte.

- "Kan du hjälpa mig?" Viskade jag extremt tyst så knappast jag hörde mig själv, han nickade lite lätt och drog sig åt mitt papper och började svara på frågorna.

**
Nästa dag

Mina steg blev snabbare och snabbare medan jag läste texten. Jag kände hur jag plötsligt gick in i någon så alla mina papper åkte åt alla håll, kände hur en hand runt min armled som räddade mig från att slå i svanken i golvet.

- "Ehm...Förlåt" sa jag medan mitt bröst kom närmre personens. Jag kände doften av Martinus, tack och lov att det bara var han.

- "De e lugnt" Svarade han med en mörkare röst än vad han brukar ha, jag backade  bak ett steg för att börja plocka upp mina papper, jag reste mig sedan upp och mötte hans ansikte.

- "Ehm... Tack Marcus" Sa jag lite stelt och tog emot papperna han hjälpt mig med att plocka upp och våra fingrar råkade röra vid varenda så hela min kropp rös till med en värm våg och ett litet leende trängde sig fram på mina läppar.

- "Varsågod" Flinade han, "Hade" fortsatte han och gick iväg längst korridorren. Jag följde varenda lilla rörelse han gjorde, fan. Jag har väll inte?
Nej, jag gillar Martinus punkt slut.