With you[m.g/1]

MITT FEL

"så hvorfor skal du til sykehuset hvis jeg kan spørre" frågade Martinus och jag förstod typ ingeting utan vissa ord som jag hört från SKAM.

" Je skal dit derfor min mormor ær syk" sa jag och försökte mig på att prata norska.
"Det var inte så dålig norska da" Skrattade Martinus men blev seriös nästan på direkten,
"Är det något allvarligt som hänt med henne?" Frågade Martinus som kollade in i mina gröna ögon och jag likaså i hans bruna.

" Om jag ska säga det kort så flyttade jag hit för min mormor är så sjuk så doktorn vet inte om hon kommer klara sig så på fritiden spenderar jag helst dagarna oss henne" sa jag och kände hur en tår brände fram bakom ögonlocket, jag bet mig själv hårt i läppen så den inte skulle rinna ner för min kind. Vill inte visa mig svag.

"Hoppas hon blir frisk snart" sa Martinus och la sin hand i min.
"Mm, men ska du göra något speciellt i Norge?" Frågade jag och drog bort håret som fallit framför mitt ansikte.

"Träffa några barndomsvänner och så ska en som heter Malin ska åka bort till usa ett tag så vi ska typ överraska henne" sa Martinus.
"Är Malin din flickvän?" Frågade jag och fick en klump i halsen.
"Malin?" Skrattade Martinus,
"Nejda vi är bara vänner"

"Bra" sa jag, "eller asså bra att ni är vänner" och Martinus började skratta, "Alltså jag skulle inte bry mig om ni är ihop så jah skulle bara ge dig en klapp på axeln" sa jag och kände hur det bara blev pinsammare men Martinus bara skrattade åt mig.
Jag kollade bak och såg hur bussen körde förbi sjukhuset.
"Fan" viskade jag och började trycka på stopp knappen men det var försent, nu kommer jag inte få träffa min mormor på en vecka, toppen:/
"Jävla piss jävel skit Knull fitt jävel, jävla fitt buss knulla din jävla fitt bajs korv" visk-mumlade jag för mig själv och slog handen på bussen vägg,
"Faaaaaaaaan" viskade jag för jag fick ont, jag har min mens okok?
"Jag orkar inte" gnällde jag och sjönk längre ner i bussätet och Martinus slutade skratta.
"Såså Olivia, det var mitt fel att du missade den" sa Martinus som tröst.
"Nej de var mitt fel" sa jag och kollade på Martinus ansikte.

"Nej de var mitt" sa Martinus och han började att le.
"Vänta de var faktiskt ditt fel" Brast jag ut.

PMS GIIIIRL OLIVIA!

(JUSTE, jag suger på att skriva norska o så vidare, Google translate my bestfriend)