Boyfriend Material | ✓

0.4

Jag vet inte varför han valde att kyssa mig, antigen för att jag skulle hålla käft, eller så ville han bara att tjejerna inte skulle bry sig om att prata med honom. Båda anledningarna hade inget om känslor så jag brydde mig inte ett skit om kyssen. Försökte iallafall. Vad hände igår när han slått sönder spegeln? Vad var anledningen? Varför kysste han mig? Varför ville han inte prata med tjejerna?
Jag måste gå och prata med honom. Jag tänker att jag gör det efter skolan. Eller på lunchen?

Idag var maten väldigt äcklig. Faktiskt. Jag brukar inte tycka att skolmaten är så äcklig som alla tycker. Den är ju inte så äcklig. Men inte min favorit mat direkt. Mina kompisar pratar om något och jag bryr mig inte om att lyssna på deras argumentation utan tittar över matsalen för att hitta honom. Jag är fullt medveten om att han är en fuckboy och antaligen kysste mig för att jag skulle hålla käft. Men ändå, varför slog han sönder spegeln?

Min blick fastnar på ett välbekant ansikte. Jag blänger på honom och han slutar flina och mimar: vad?
Jag bara ignorerar honom en stund. Typ 10 sekunder innan jag går fram till honom och hans gäng. Där satt Hunter, Caleb och Will. Alla fuckboys förstårs. Chris kollar förvånat upp på mig.
"Vi måste prata", jag ler ett överdrivet fakeleende. "Ensamma" lägger jag till och han nickar och vi går ut på skolgården och bakom huset.
"Varför slog du sönder spegeln?", frågar jag rakt på sak. Han kliar sig i nacken.
"Och ge mig en anleding för att du förtjänar att veta"

"Jag städade efter dig, och...jag förtjänar att veta eftersom jag gick in när du hade ditt lilla 'utbrott'"

Han funderade. Kan han inte bara säga andledningen och sen kan jag sticka?

"Varför vill du veta?"
Suck.
"För att jag var där när det hände"

"Du får veta det när..." jag avbröt honom oartigt. Men han förtjänade det.
"-jag dör?"

"Nej, när jag kan lita på dig"

"Okej, men varför ville du undvika de tjejerna?"

"De är jobbiga? Och hänger efter mig hela tiden."

"Varför kysste du mig?"
Hans ansikte visade inga känslor. Känslokall människa vi har här.

"För att...jag både ville att du skulle hålla käft och att det är mitt sätt att säga tack" han log. Eller nej. Han flinade.

"Kan du inte bara säga tack nästa gång?" Orkade inte vänta på hans svar utan gick bara tillbaka till matsalen och jag svär. Alla i hela matsalen stirrade på mig. Mitt ansikte hettade till och jag satte mig vid mina kompisar igen.
"Vad var de där om?", Frågar Emma nyfiket.
"Inget."