6

132 10 18
                                    

Rebecka

Hela dagen var mitt humör på topp. Det där lilla enkla hej:et gjorde hela min dag.

Skoldagen är slut och jag börjar bege mig mot bussen. Vi har aldrig åkt buss hem tillsammans, bara till skolan.
Längre bort på vägen kan jag se den röda bussen komma. Stressat börjar jag springa den sista biten till hållplatsen där bussen stannar. Jag kliver på och blippar mitt busskort. Andfått söker jag med blicken efter en ledig plats. Till min tur finns det en vanlig plats med två säten ledig så jag slår mig ner med väskan i knät.
Som vanligt kopplar jag in mina vita Apple hörlurar och sätter på min spellista.

Någon slår sig ner bredvid mig, denna någon är ingen annan än N:et.
Ett litet ynka leende var det enda jag gav honom innan jag vänder blicken mot fönstret.
Som vanligt kliver han av på stationen innan mig och denna gången fick jag en liten vink som avsked.

//ja detta kapitlet suger precis som boken men NÅGON ville prompt ha ett kapitel så VARSÅGOD//

VindsburenWhere stories live. Discover now