Vindsburen

25

Rebecka

Idag är sista lektionen innan provet, vilket betyder att jag borde jobba. Men jag kan redan allting så varför ska jag göra det?
Tankarna om gårdagen gör mig både glad och ledsen.
Jag gillar Noel, Noel gillar mig. Vad kan egentligen gå fel? Förutom det faktumet att han är sjuk, dödligt sjuk. Jag har inte känt honom så länge. Bara några veckor, men känslorna har utvecklats fort och det var något med den där gången han klev på bussen som jag fastnade för. Kanske var det för att inget nytt händer eller för att han var något outforskat. Kanske var det för att han inte var som alla andra. Han lever inte på sin mobil, vilket många andra gör.
Han öppnade upp sig och var trevlig redan från början.
Han berättade att han bara lever med sin pappa men la ingen vikt vid det.

Vad har egentligen hänt med hans mamma?
Det vet bara han, kanske är hon död. Eller har lämnat familjen? Kanske har hon förlorat vårdnaden av honom.

Hur ska operationen gå?
Dagarna inför operationen försvinner sakta iväg. För varje dag blir han svagare och svagare.
Han kämpar hårdare än någonsin. Läkarna letar desperat efter tider att operera honom. Men världen är full av olyckor. Planerade operationer skjuts upp och nya akutfall dyker upp. Svårt skadade i trafikolyckor, husbränder och olyckor tvingas opereras.
Livet på sjukhuset kan inte vara kul. Att ständigt bli kontrollerad av läkare och äta mat som inte smakar någonting.
Hur ska det gå för honom?

//jag är den ända skrivaren som aldrig skriver mycket tankar och liknande men jag ska försöka! Det kanske är tråkigt om det bara händer saker hela tiden?
Svara ärligt vad tyckte ni om kapitlet och ge gärna kritik! Jag vill bara bli bättre!!//