Vindsburen

15

Rebecka

*inkommande samtal från Noel*

"Hej det är Rebecka" säger jag och ler vid tanken av att det är Noel jag pratar med,
"hej Rebecka, det är Mikael, Noels pappa" säger rösten på andra sidan. Förvirrat sätter jag mig upp i sängen.
"Okej, har något hänt?" Frågar jag oroligt medan jag pillar med mina nagelband.
"Jo det är så att Noel ligger på sjukhus och du var den enda vännen jag hittade i hans kontaktlista! Skulle du kunna komma hit så möter jag dig utanför?" Jag blir helt stum, "ja, ja jag kommer! Jag är där om trettio minuter max!" Säger jag och springer upp ur sängen. "Okej tack, möter dig i väntrummet" med ett enkelt hej då lägger jag på och rusar ut ur huset.
Med den flyten jag har inser jag att bussen går om tre minuter och att jag hinner med den.
Med en tung suck slår jag mig ner på den hårda bänken i busskuren och lägger huvudet i händerna.
Vad gör Noel på sjukhuset? Är han sjuk? Eller skadad?
Frågorna virvlar runt som en storm i mitt huvud.

"Hej jag är Mikael" hälsar Noels pappa och jag skakar hand, "Hej! Rebecka" säger jag och ler lite. "Han ligger på rummet just nu" säger han och jag nickar bara medan vi börjar gå genom sjukhusets korridorer.
Känslorna börjar leva ett eget liv, oron över att något allvarligt inträffat skrämmer mig mer än något annat.
Vi stannar utanför en vit dörr, nr 213. Ett fnys flyr ur mig med tanken på numret på dörren, som i rum 213 boken om ett hemsökt rum.
Försiktigt öppnar jag dörren med en godkännande nick från Mikael. Inne i rummet ser jag direkt den vita sängen där Noel ligger, han sover.

//oj titta jag älskar att skicka in karaktärer på sjukhus???? Jaja nu har jag ändrat plan med boken så vi får se hur detta går :)
Juste jag råkade visst publicera denna delen igår sorry !!//