Why me?? (Swedish 1D fanfic)

kapitel 20

Harry!! 

jag kan inte fatta att jag får se honom igen!! jag känner hur jag nästan gråter av lycka men jag låter inte tårarna falla. jag trodde att jag aldrig skulle få se honom igen!! men jag måste på vårt plan snart och då är han borta.... igen... jag ser på honom... han ser lika glad ut som alltid.. han verkar klara sig bra utan mig... fast han vet att jag lever.. men gjorde det någon skillnad i hans liv? brydde han en sig när han trodde jag var död?? jag ser honom precis genom massorna han står och vinkar till alla fans. han verkar jätte glad som alltid... han vänder sig runt och ser mig.. han ser rakt på mig!!! ånej han får väll inte se mig!! jag ser hur hans blick som fastnar på mig och jag ser hur hans läppar formar mitt namn... Shara... han står bara och stirrar på mig jag ser hur han börjar gråta men han torkar snabbt bort tårarna och ler mot mig sen så ser det ut som om han tänker gå mot mig. vad ska jag göra!!? jag vänder mig om och tittar på Nick och James men dom verkar inte ha någon lust att flytta på sig... vad gör jag nu??

jag ser tillbaka mot Harry och han verkar verkligen vilja gå till mig men han stannar upp när han ser mitt ansikte. jag skakar på huvudet mot honom... jag vet att vi inte kan mötas... jag skulle inte klara av att säga hejdå och sen så ska jag va död folk får inte märka mig för mycket, jag märker hur Louis ser mig och jag ser på honom och sen Harry och han fattar ganska snabbt och drar till sig Harry viskar något till honom och sen skakar han på huvudet. jag vet inte vad han sa men att han stopar honom från att se mig är själv klart. det var inte särskilt svårt att lista ut att Harry skulle berätta för Louis jag behövde inte träffa Louis så mycket för att förstå att han och Harry inte döljer saker för varandra... Harry vänder sig om och börjar försöka att se på alla andra fans men han ser på mig då och då... 

jag känner hur tårarna bränner under ögonlocken men jag kan inte börja gråta för då kommer Harry helt klart komma till mig i vilket fall... han får aldrig se mig igen... han frå klara sig själv från och med nu... jag känner hur någon tar tag i min arm och drar mig därifrån genom massor av gångar och trappor tills vi är på ett tak där vi har utsikt över allt. jag kan se 1D långt där nere. jag ser först nu att det är James som släpat mig hit. och Nick och dom andra står också här. James släpper mig sen så går Nick till min sida och tittar ner på killarna.

Nick - Harry har varit med om mycket som kan vara väldigt farlig om han är med dom i organisationen men han har så mycket i mot dom så dom vet att det är slöseri med tid att försöka att få med honom men dom håller ändå ett vakande öga på honom så han inte går med oss. vi skyddar honom efter som han har varit med om så mycket och för att vi inte vill att han säger något som kan skapa problem för oss. säger han och ser på mig som om han vill ha ett svar.

A - ja han vet mycket men jag är säker på att han inte går över efter som att så mycket negativt har hänt honom på grund utav organisationen. sir. säger jag och ser på honom för att se om jag gav det svar han ville ha. 

Nick - du har rätt... han vet mycket... han vänder sig mot mig och väntar tills jag har vänt mig till honom. han tar fram något ur fickan och räcker det till mig. det är en pistol. jag tar den i min hand och laddar den vilket James har lärt mig hur man gör. jag håller den beredd för vad han vill att jag ska göra. jag är sjukt orolig för att jag ska behöva döda någon men jag antar att jag antagligen kommer behöva göra det om jag vill va en agent..... jag känner hur jag skakar. men jag tvingar mig själv att stå stilla. jag är sjukt rädd!! jag vill inte döda någon bara så där!! och jag har inte ens någon träning tänk om jag råkar döda någon oskyldig!! jag försöker att andas lugnt.

A - vem? säger jag och väntar på vem han ska säga.

Nick - Han. säger han och jag följer vart han pekar med blicken. Jag känner hur all färg och värme försvinner ur värden när jag ser vem han pekar på... Harry...