Why me?? (Swedish 1D fanfic)

kapitel 10

Harrys perspektiv. ps. när texten är sne så är det tillbaka blick.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

jag slår långsamt upp ögonen.... var är jag?? jag tittar runt i rummet och sen så kommer jag i håg att det är hotellet som jag var tvungen att sova på för att fansen hade om ringat det andra. undrar hur dom får reda på allt.... fast vem bryr sig jag tänker åtminstone försöka att ta det lugnt vi har fått en hel vecka ledigt och jag tänker ta vara på den.... jag kanske kan hälsa på Shara hon bo väll någonstans i London var det va?? nej men det kan jag inte göra för fansen skulle hitta mig hur jag än gjorde och då skulle paparazzisarna aldrig lämna henne..... jag ställer mig upp och tar på mig tofflor och går till soffan och börjar flippra mellan kanaler. jag sänker ljudet för att inte väcka Liam som är i rummet bredvid. för ingen av oss kunde komma in i hotellet...... undrar hur Shara mår.... hon kanske sover fortfarande.... nästa gång jag träffar henne så ska jag berätta varför jag var i Sverige trotts att vi inte hade en konsert... för jag tänker se till att det blir en nästa gång på något sätt... jag kommer verkligen ihåg allt som hände trotts att hon inte mins något av det.... 

- Harry! Harry look what i found!!! säger hon och springer till mig. hon är väldigt barnslig trotts att hon bara är sju år men det är lungt.

H - what have you found?? säger jag och ler mot henne. hon är så sjukt sött!!

- look it´s a ladybugg!! isn´t it pretty?? säger hon med stora ögon och visar den för mig. 

H - yes, Amanda it´s werry pretty. säger jag och ler mot henne. hon ler ännu större och man kan se på henne hur glad hon blir.

A -  I show it to mom and dad!! skriker hon av glädje och börjar genast springa mot huset på kullen där hennes föräldrar nog dricker te med mina vid det här laget. jag börjar springa efter henne och lossas att hon är snabbare än mig genom att springa lite långsammare.

H - i will get you!! halv skriker jag efter henne.

A - you will never get me!! skriker hon tillbaka och börjar springa fortare. vi kommer snabbt fram till huset och hon slår upp dörren och springer fram till hennes föräldrar som sagt dricker te med mina och visar dom nyckelpigan och hon bara stålar av glädje. hennes pappa bär upp henne i hanns knä och så sitter hon där och berättar glatt om nyckelpigan. men hennes mamma vänder sig mot mig och ler.

 - thank you for playing whit her even though your already 13 and she just 7. säger hon och ler tacksamt mot mig.

H - no problem Emma she may be small but i have known her all her life she´s like my little sister. säger jag glatt tillbaka. 

- Emma were going shoping and then visit my sister can you take care of things here while where gone?? säger mamma och tittar på Emma medans hon och pappa tar på sig sina sommar jackor.

E - of course i can. it is partly my house after all. säger hon och ler. ibland så glömmer jag att det är bådas hus. mamma och Emma köppte det tillsammans så att dom hade ett gemensamt sommarhus. dom har känt varandra ända sedan dom gick i första klass. mamma och pappa åker iväg och jag börjar leka med Amanda igen och försöker förklara för henne att hon inte kan behålla nyckelpigan.

sen så ser jag hur Amandas pappa stannar vid fönstret och jag hör hur en bil närmar sig. vem kan det vara?? men med tanke på Amandas pappas min så kan det inte var något bra.

- Emma come here now!! halv skriker han till Emma. det här bådar inte gott.

E - yes what is it Stuert?? säger hon lite haft oroligt med tanke på hanns tonfall.