Nästan syskon (the fooo)

Del.39

***Omars perspektiv***

Jag hörde inne från hur dom hade skrikit till varandra och nu var det helt tyst. Vad hade hänt? Det ända jag visste var att Moa inte hade bott hos Felix på ett tag och att Felix var nere. Antagligen skämdes han eller så ville han inte berätta men var har ju bros. Efter några minuters tystnad inifrån rummet smälldes dörren upp och ut kom en upprörd Felix.

-"hur fan kunde jag vara så jävla dum? Såklart det hade hänt något. Fan jag älskar ju hon."

Det tog ett tag innan jag fattade att han inte var sur på Moa utan sig själv. När Moa kom ut ur samma rum tårögd och satt sig bredvid Felix visst jag inte vad som skulle hända. Jag försökte ta ihop allt jag hade hört som inte var mer än att Moa hade vart hos sin mamma så var det svårt.

-"Felix det är inte ditt fel jag skulle..."

-"det är klart att det är mitt fel. Jag var så jävla upptagen med att vara ledsen så jag fattade inte. Vad fan var jag för pojkvän som inte fanns där när allt skedde?"

Jag tittade upp mot en av alla dörrar där Daff stod minst lika förvirrad som mig.

***Felix perspektiv***

Vad skulle jag göra och vad skulle jag säga? Vågade jag kyssa hon eller skulle hon putta bort mig? Jag älskar henne men jag vågar inte göra annat än att bara titta in i väggen. Hon tig tag om min hand och jag krama om den hårt. Jag hade helt glömt bort att vi behövde träna inför konserterna.

Jag släppte blicken från väggen och tittade först på Moa och sen upp då dom andra där Daff stod. Han harklade sig och började prata.

-"Ja vi kan väll fortsätta och eftersom du, Felix värkar må bättre nu så kanske du också får något gjort."

Jag reste mig från golvet och drog med Moa upp och sen in en kyss som hon besvarade med sina mjuka lena läppar. Jag ville aldrig att det skulle ta slut men efter bara några sekunder var den över. Jag gick med killarna in i studion där vi satt på musiken och började improvisera.