Double Trouble

Kapitel 20 - Jag vill ha kakor

Kapitel 20 - Jag vill har kakor 

Bilresan hem var tyst. Markus försökte starta ett samtal ett antal gånger men jag antar att det var som att försöka prata med en vägg. 

Det var inte förns Markus svängt in på uppfarten och jag var halvvägs ute ur bilen som jag bestämde mig för att öppna munnen. Jag knep ihop ögonen och släppte långsamt ut en låg suck innan jag med ryggen vänd mot honom, yttrade hans namn. 

"Markus?" Jag hörde en djup suck och det rasslade till när han vred om nycklarna och stängde av bilen. Jag stod tveksamt kvar och jag hörde en smäll när han stängde dörren efter sig och hans steg som följde när han gick runt bilen och stannade framför mig. Ett tag stod han bara där och såg på mig och jag stirrade tillbaka. Jag skiftade på fötterna och flätade ihop och isär mina fingrar tills Markus tillslut skakade på huvudet och drog in mig i en stenhård kram. "Jag vet att jag borde ha berättat Denise, Mamma och Pappa försökte också förra gången vi träffades på sjukhuset, men dom fick inte ens chans när du försvann så snabbt. Och jag-… Jag vet att det var fel av mig Denise, men det finns inget vi kan göra åt det nu, så snälla snälla hata mig inte och förlora inte allt jävla hopp okej? Du var alltid den som var mest hoppfull av oss två och jag vill inte att du ska ända på det nu bara för att hon-" 

"Markus." började jag men han avbröt mig. 

"Nej Denise det här är något jag måste- ...Denise det finns fortfarande en chans du måste förstå det. Och jag vill int- hon skulle inte ha velat att du gav upp hoppet." 

Jag virade mina armar tätare runt hans hans hals och jag nickade mot hans axel. Markus skrattade lågt och begravde näsan i mitt hår. "Du borde gå in Dennis." Jag stönade lågt åt hans gamla smeknamn. "Jag trodde vi hade kommit överens om att aldrig kalla mig det igen?" muttrade jag och jag kände hur han skakade på huvudet. "Någon står och blinkar med kökslampan, gå in innan Anton jagar iväg mig med en hagelbössa eller något skit." Jag log av tanken av Anton springandes efter Markus med en hagelbössa och drog mig ur omfamningen. "Vi ses väll när vi ses Mackan." Han log tillbaka och kysste min panna. "Övertänk inte det här nu, och snälla.." han gjorde en paus och pressade sitt ansikte mit hår. "Ljug inte för dom på grund av det här, förstör inte den här chansen, du kanske inte får en till." Jag suckade och nickade för andra gången innan jag rättade på mig och började gå mot verandan. Jag hörde bilen starta bakom mig och jag höjde handen och vinkade. När hans bil försvunnit ur sikte så vände jag mig tyst mot dörren och la handen på dörrhandtaget. Tvekade. Kökslampan blinkade flera gången i snabb takt och jag suckade och tryckte ner handtaget. 

Allt eller inget nu då. 

Jag hittade precis som jag misstänkt både Sandra och Anton i köket sittandes på ena sidan av bordet med en utdragen stol väntande på mig. "Jag kan förklara-" började jag men blev avbruten av Sandra. 

"Sitt." Sandras röst var bestämd, vilket var helt olikt henne och jag satte mig tyst ner utan att protestera. Sandras vågiga hår var uppdraget i en slarvig hästsvans och hon hade pyjamas på sig, precis som Anton. Jag sneglade på köksklockan på väggen. Halv fem. Jag drog nervöst fingrarna genom håret och bet mig i läppen för att inte släppa ut ett nervöst skratt. Anton spände blicken i mig och jag sänkte långsamt händerna från mitt hår och la dom i knät. "Det här kan inte fortsätta Denise." började han och jag svalde nervöst med Markus ord fortfarande färska i huvudet. Förstör inte den här chansen, du kanske inte får en till. 

"Du kan inte försvinna så där och du måste prata med oss och säga vart du ska." Jag nickade och kollade ner på mina händer i knät samtidigt som Sandra fortsatte. "Du får inte lämna det här köket förns du har förklarat vart du varit, och lovar på allt som är heligt att inte göra om det." Hennes röst var bedjande och jag kände skuldkänslorna stiga i bröstet. "Denise se på oss när vi pratar med dig." Jag bet mig i läppen och tittade upp bara för att mötas av deras bedjande blickar. "Nå?"