Jag sprang, men jag visste inte från vad.
Jag hade en så stark obehagskänsla att man skulle kunna ta på den.
Nu såg jag hus, jag såg mitt hus.
Jag sprang så fort jag kunde, dörren var olåst så det var bara att gå in.
Men när jag tog ett steg in i hallen gnisslade den sakta igen.
Dörren var låst.
Återigen kom känslan att vara iakttagen, förföljd.Jag gick in några steg golvet knarrade och det såg inte alls hemtrevligt ut.
Det såg äldre ut och istället för våra möbler fanns nu en gammal byrå i hallen.
Det var tyst och mörkt.
Ingen hade vart där på väldigt länge.
Jag gick lite längre in i hallen, men då trampade jag på en trasig planka som knäcktes och ramlade ner
Jag skrek till, inte för att jag kunde ramlat ner utan att jag inte såg någon husgrund.
Det var bara svart.
Jag ville inte vara kvar i huset längre, men en stark känsla sa åt mig att jag skulle gå upp till mitt rum.
Jag gick försiktigt och trevade mig fram till trappan.
Den var gammal och såg ut att inte hålla så bra.
Men jag var tvungen att gå upp för den.
Jag satte försiktigt foten på första trappspeget.
Det knarrade men verkade hålla, så jag fortsatte upp.På övervåningen fanns det ett skrivbord, och på skrivbordet låg ett papper.
Såg ut som ett brev av något slag.
Jag tog upp det och läste.23 augusti 1943
Jag kan inte stanna kvar en sekund i detta galenskap till hus.
Hon håller mig ständigt vaken varje natt.
Hon spökar och ställer till med besvär.
Hon måste få på sitt sätt.
Annars straffar hon mig.
Jag klarar inte detta mer.
Jag tar mina viktigaste ägodelar sedan far jag långt härifrån.Gärda
Jag hade så många frågor, vem var Gärda?
Mer än så han jag inte tänka innan jag hörde något från nedervåningen.Det lät exakt som det ljudet jag hade hört igår..
Eller jag tekniskt sett var set inte igår med tanke på att året är 1943.Men min nyfikenhet tog över och jag gick ner till köket.
Jag tassade så tyst jag kunde ner för den knarriga trappan.
När jag kom ner skymtade jag något i köket.
Jag smög in i köket och där stod.....Vad tyckte ni jag hade tänkt att skriva mer men jag ville samtidigt ha ett lite mer spännande slut nästa kapitel kommer snart
By: Halfbloodprinsess
YOU ARE READING
Bortglömd
Paranormal(Färdigskriven ) Janna är tretton år och har just flyttat till en ny stad, men människorna där är skumma och hon passar inte in, hennes gamla vänner har slutat ringa, och inte nog med det så har det börjar hända mystiska och oförklarliga saker i de...