Bortglömd

Kapitel 20

Tisdag morgon.
Klockan visar 6:20 och jag börjar min dag som vanligt.
Jag tog kläderna jag hade igår och gick mot badrummet.
När jag var klar där gick jag tillbaka till mitt rum för att hämta min mobil.

Jag hade inte kunnat tänka på något annat än Sara.

Hon var verkligen inget vanligt spöke, och jag ville hjälpa henne.
Men tänk om jag misslyckas då kanske hon kommer förfölja mig för resten av mitt liv.
Men om jag lyckades så skulle hon kanske få leva ett vanligt liv.

Jag gick jag ned till köket och gjorde två mackor.
På köksbordet satt det en lapp, men inte från Sara.

Hej gumman jag och pappa jobbar från tidig morgon till sen kväll idag så du får ta bussen till och från skolan.
Buss tiderna står här nere
7:15
14:45

Jag sneglade på köksklockan fem i sju!
Jag skyndade att borsta tänder och hår, packa väskan och sprang ned till hallen.
Klockan var 7:03 så jag var nog tvungen att springa en bit.
Jag tog på mig skor jacka och gick ut.
Jag låste noga efter mig innan jag sprang ut på skogsvägen.
Klockan var bara 7:06 så jag saktade in på stegen något men gick fortfarande i rask takt.
När jag kommit ut ur skogen var det bara cirka 200 meter till busshållplatsen och klockan var tolv över så jag sprang.
Jag kunde se hur bussen kom och sprang för allt i världen.
Det var med andan i halsen som jag klev på.

Men då kom nästa problem, jag hade glömt busskortet!
I all hast hade jag glömt det viktigaste.

Men busschaufförer bara nickade att jag skulle gå på var och jag log tacksamt.

På bussen var det inte så många så jag letade upp ett bra dubbelsäte och satte i mina hörlurar medans bussen började åka.

"Nästa Holmemotet."
Jag tryckte på stopp och gjorde mig klar för att gå av.

"Ha en bra dag."
Sa busschauffören och log.
Jag log tillbaka innan jag gick av.
Till skolan var det ungefär en 15 minuters promenad.
Så jag började gå.
När jag var framme vid skolan var klockan bara 8:00.
Vi började inte fören om en halvtimme.
Så jag gick till högstadiets byggnader och satte mig utanför klassrummet.

Det var tyst och lugnt i korridoren och jag satt och nynnade tyst med i låtarna som jag lyssnade på.
Då ringde någon på facetime och jag såg att det var Wilma.

"Heej!"
Sa hon.
"Hej!"
Svarade jag.
Vi pratade lite om skolan och Wilma berättade allt kul hon skulle göra den här veckan.
Men sedan började vi prata om Annie.
Wilma hade inte hört något från henne men det var uppenbart att hon visste.
Att någon hade raderat kontot.
Eftersom bara hon och Wilma visste lösenordet så pekade allt på Wilma.
"Och som tur var, hann hon inte ladda upp filmen."
Sade hon stolt, men någonstans såg man att hon saknade Annie.
Att hon hade förstört deras "vänskap"
Men hon verkade mest vara glad för det.
Hon kände sig mera fri och behövde inte bry sig vad andra skulle tycka.

"Status är inte viktigast."
Sa hon avslutningsvis.
Sedan sa vi  hejda till varandra och lade på.

Klockan var nu halv och skolan började.
David var sjuk och hemma idag så jag fick klara mig ensam genom skoldagen.

Runt lunch ungefär stötte jag på Annie.

"Varför tvingar du Wilma att göra saker som hon inte vill?"

Jag kunde inte hålla mig för skratt.

"Jag tänkte just fråga samma sak."

Hon blängde förvånat  på mig sedan vände hon på klacken och gick förargat vidare.
Jag gick nöjt vidare, aldrig hade jag stått upp mot Annie.
När skolan var slut så gick jag mot bussen.
Klockan var 14:30 när jag närmade mig busshållplatsen.
Det var bättre att vänta än att stressa tänkte jag och satte mig på en bänk.

Efter en kvart dök bussen upp.
Men dock var inte denna busschaufför lika trevlig.
Jag fick åka med, men jag hörde hur han snäste.

"Dagens ungdomar!"
Under bussresan satt jag och tittade ut genom fönstret.
Klockan 15:33 var jag hemma och gjorde en macka när telefonen burra till.

David:-D
Jag har fått tag i brevet!

Jag läste om meningen om och om igen.
Han har fått tag på det!
Jag skyndade mig att svara.

Super! du kan lämna det till mig när du är frisk:-) 
Strax efter fick jag svar, ett långt sådant.

David:-D
Jag kan komma över nu, sanningen är att jag igentligen inte är sjuk men jag kom på igår när jag kom hem att mormor hade haft brevet hos sig, det har liksom gått i arv så jag letade på vinden och hittade det.

Jag var så glad! Den här dagen kunde inte bli bättre, så jag svarade.

Kom när du vill:-D
                                                                                                          

Spännande, kommer dom lyckas?
Vi får väll se i nästa kapitel.
Kommentera rösta och dela om ni gillar denna berättelse!

By: Halfbloodprinsess