Sweet dreams are made of love

Kapitel 2- love oh love

Hanna sken upp i ett stort leende när hon såg mig och jag blev genast väldigt glad själv. Hon var en sådan som hade en sådan glädje som smittade av sig på alla, det var sällan dålig stämning när hon var med.

Jag tog längre steg för att komma fram till henne snabbare. Det var då jag såg att någon stod bredvid henne, även han med ett stort leende. Vem var det? Hanna såg att jag upptäckt honom och hon log ännu större mot mig, jag tittade bara förvånat tillbaks.

"Heeeej!" Sa hon och omfamnade mig i en stor och mysig Hanna-kram.

"Heej!" Jag kände hur hennes glada energi spred sig i min kropp.

"Ehm, det här är Anton.."

"Tja, Anton!" Han räckte fram handen och tittade rakt in i mina ögon. Var han inte ett dugg nervös?

"Alicia. Men du kan kalla mig för Allie, det gör de flesta." Jag tog hans hand och skaka den stadigt men försiktigt.

Vi började gå mot Hanna och jag och Hanna pratade som vanligt på "Non stop". Det hade tydligen hänt en massa saker på två månader men hon sa ingenting om Anton, hon skulle allt få förklara senare.

Efter ett tag ringde det i Antons mobil, han svarade med ett "hallå" och fortsatte prata med en massa "mm" och ett litet "varför?". Någon minut senare la han på och sa att han tyvärr var tvungen att gå hem, det var något med hans mamma men jag lyssnade bara med ett halvt öra. Sedan pussade han Hanna på kinden och vinkade åt mig.

"Eh, kul och träffas Allie. Vi får träffas igen snart!"

När han var utom synhåll, tittade jag mot Hanna och gav henne en blick som sa ungefär "vad-fan-var-det-där?".

Hon fnissade till och tittade på mig med ett busigt leende.

"Titta inte på mig så där! Det var Anton, min typ pojkvän, fast asså nej jag vet inte, kanske inte pojkvän, eller jo, fast nej."

"Okej, och varför vet inte jag något om honom?"

Hon fnissade till och rodnade. Herregud, hon var nog väldigt kär!

"Det har bara inte funnits ett tillfälle att berätta om honom.."

"Hur kan det INTE komma ett tillfälle att prata om att du skaffat pojkvän."

"Men jag vet inte ens om vi är tillsammans."

Hon öppnade dörren in till sitt hus och jag klev in, det såg precis ut som det gjort senast jag var här. En stor hall med en spegelvägg, gråa väggar och moderna klädhängare. Jag hängde upp min jacka och ställde mina converse på skohyllan och följde sedan efter henne in till hennes rum.

Vita väggar, en stor säng, en soffa, en stor TV, en spegel, ett sminkbord och en dubbeldörr till hennes walk-in closet.

Hon hade som vanligt bäddat upp med extra sängen bredvid hennes säng. Det var inte så att hon inte hade något gästrum, vi gillade bara att sova tillsammans och vi kunde ligga och prata i flera timmar innan vi somna.

Jag hade med mig min stora väska upp och jag bestämde mig för att packa upp och byta om, inte tänkte jag gå runt i jeans när det var varmt ute! Jag bytte snabbt om till shorts och satt upp mitt långa, lockiga hår i en hästsvans.

Jag och Hanna var lite av motsatser när det gällde utseendet. Hon var kort med blont hår, runt huvud, stora ögon, väldigt smal och små bröst, medan jag var rätt så lång, hade brunt hår, oval format huvud, små ögon, kurvig (inte tjock, utan kurvig) och stora bröst.

Vi satte oss ner och tog ett mellanmål, klockan var ju ändå 11. Hennes mamma hade bakat kanelbullar och vi gjorde i ordning saft. Fanns det något som påminde mer om barndomen? Min mormor bakade alltid bullar när jag var liten och nöjt satt jag och åt flera stycken tillsammans med ett glas saft, precis som nu.

Jag vaknar upp ur mina tankar av att Hannas telefon ringer, det är Anton och jag ser hur Hanna lyser upp när hon pratar med honom, undra om det är medvetet?

Hon lägger på och meddelar glatt att Anton snart är här. Vad kul att lära känna honom bättre!