I Can Live Another Day For You

11. En lång natt

"Om jag ske ge dig en chans, har jag ett krav."

"Självklart. Vad som helst."

"Jag vill fråga dig några saker."

"Okej, fråga vad du vill så lovar jag att svara."

"Vad är det här för ställe? Hon i receptionen sa att alla här visste att jag var kidnappad.." han nickade lite.

"Det är sant. Alla här vet att du är kidnappad. Den här byggnaden är som vårat högkvarter. Jag och killarna är med i en organisation och det här är högkvarteret. Endast folk som är med i organisationen får komma in hit, du kom bara hit för att jag tillät dig." Han skrattade lite och tittade ner i tallriken. "Trodde du verkligen att jag skulle ta dig till en allmän plats?"

Jag blev tyst och försökte ta in det han sa medans jag tänkte ut min nästa fråga.

"Vad är det för organisation?"

"Organisationen jag jobbar på kallar sig BigHit. (idoler från andra olika Entertainment's är med.) Vi kidnappar folk som gjort något fel. Folk som fläckar ner samhället. Genom att de gjort något brott, varit född i en rival familj eller liknande. Oftast dödas dem av oss sen."

Jag skulle alltså förmodligen bli dödad snart. Detta blir ju bara bättre och bättre. Och vad har jag gjort för fel? Jag förstår bara mindre av att fråga honom saker.

"Dem sa att du var ledaren. Betyder det att du äger det här stället?" Var det bästa jag kom på.

"Nej. Än så länge är jag bara ledare över min grupp som är jag och killarna. Organisationen har en annan chef. Han är även min chef och min vän. Men dagen han försvinner, är det jag som tar över." Sa Taehyung stolt. Hur kan man vara stolt över att ta över ett företag som kidnappar och dödar?

Dörren öppnades och kypare kom in och serverade mat. Jag rörde den dock inte. Jag har mer att fråga.

"Varför kidnappades jag?"

Han blev plötsligt tyst.

"E-Eh, vi mhm... kanske bara ska ä-äta." "Vänta va? Nej. Berätta. Du lovade att svara och att jag fick fråga vad jag vill."

"Men jag kan inte svara på mer" han suckade djupt. "Våran chef är värre än någon annan än oss. Om jag berättar. Dödar han oss båda."

Va? Döda oss? "Men du sa att ni var vänner.." sa jag osäkert.

"Vi är vänner. Men han skonar inte vänner. Han dödade sin egen fru när hon gick emot organisationens regler. Han skrämmer alla. Även mig. Och även dem andra killarna hemma. Alla. Vem som än får honom arg, lever inte inom 72 timmar. Man kan inte fly från honom. Han jagar dig tills du inte orkar mer. Man kan inte gömma sig från honom. Han hittar dig innan du hinner blinka. Man kan inte överlista honom. För han är alltid ett steg före alla." Han pratade så dramatiskt att min hals nästan täpptes igen.

Han tittade på mig lite. Förmodligen insåg han att han skrämt mig när han sa; "Jag menade inte att skrämmas förlåt.. Vi kan väl bara ha det trevligt?" Jag nickade och insåg att jag inte skulle komma ifrån den här byggnaden ändå.

-några timmar senare-

Jag hade faktiskt haft det roligt med Taehyung. Även fast jag inte riktigt ville erkänna det.

"Kommer du?" Sa han och gick bort mot hissen. Jag följde efter. "Jag trodde vi skulle hem nu?" Han flinade lite.

"Nej. Vi ska hem först imorgon." Han tog tag i min hand och drog in mig i hissen. Han klickade in våning 7. Jag tittade lite på honom och försökte läsa av vad han var påväg att göra. Hissen var framme ganska snabbt.

Han drog mig genom en lång korridor utan att säga något. Det var nummer på dörrarna. Ett hotell?

Han satte kortet på en bricka och gick in i ett rum. Ett sovrum. Med en säng.

"Dags att sova." Sa han och tog av sig kavajen.

"Du skämtar. Eller hur?" Han skrattade lite åt min reaktion och slängde sig i sängen. "Nej. Kom nu." Han klappade sin hand på andra sidan av sängen som om jag vore någon slags hund.

"Nej." Han gav mig en lekfull blick. Okej nu känner jag ännu mindre att jag kommer sova i samma säng som honom.

"Skulle du ångra dig om jag tog av mig tröjan?"

"Okej vet du vad, jag kan lägga mig där. Så länge du behåller kläderna på." Jag gick runt sängen och la mig på kanten så långt bort från Taehyung som möjligt.

Nu är jag glad att jag bara hade på mig jeans och t-shirt. Taehyung hade på sig en kostym och då ville jag ha klänning för att det verkade va en väldigt fin resturang. Men inte nu längre.

Men då ålade sig Taehyungs arm ner under min midja och drog mig mot honom ända tills våra ansikten var centimeter ifrån varandra. Man kunde höra honom snarka väldigt tyst och jag antog att han redan sov.

Det här kommer bli en lång natt...

•••

Nu fyller jag 18 om en vecka! Ha en bra dag❤️