~SVENSK SERIE~
Du flyttar hem till din moster på andra sidan av Sydkorea. För du har inget annat val. Båda dina föräldrar har avlidit tragiskt och din moster är den ända familj du har kvar.
Du som tyckte att livet var svårt innan. Men sedan blir du...
Han gick ut ur bilen och kom till min sida och öppnade dörren för mig. Han sträckte ut sin hand till mig och jag tog den tveksamt. Vi var utanför ett stort lyxigt hus men det såg ut att ligga mitt ute i skogen. Vita väggar och minst 10 våningar. Konstigt. Väldigt konstigt faktiskt.
Utan att säga något ledde han in mig i byggnaden. Han log lite för sig själv. Vad är det för fel på alla dem där killarna?
När vi kom in så var det en reception i en lobby med glasdörrar in till en stor fin resturang. Han tog mig fram till receptionen där en kvinna satt. 20-25 år kanske?
"Vänta här." Sa han och gick in i restaurangen genom glasdörren. Så fort den stängts bakom honom vände jag mig direkt till receptionisten.
"Hjälp mig. Du måste hjälpa mig. Han har kidnappat mig och tre andra tjejer ni måste låsa in honom!" Efter att jag sagt det tittade hon upp från datorn och log lugnt mot mig.
"Åh sötnos, jag vet att du är kidnappad. Det vet alla här." Då kände jag en hand på min rygg och insåg att Taehyung var tillbaka. Hon tittade på honom och log ett mindre tillgjort leende.
"Din tjej försöker fly från dig Tae, det är inget bra tecken eller?"
"Nej Jennie, det är lugnt, jag förväntade mig inget annat." "Okeeej... Ett bord och en natt antar jag?" Frågade hon medans hon gick tillbaka till att titta på datorn.
"Ja, hur mycket blir det?" "Gratis för dig." Sa hon och tog upp en bricka hon gav till honom. När han tog emot den blinkade hon och bet sig lite i läppen. Taehyung tog mig genast i handen och skyndade iväg in i restaurangen till ett bord i mitten.
Jag satte mig ner och han satte sig mitt emot mig. Han plockade upp menyn och började bläddra med blicken.
"Vad händer om jag gör uppror? Välter över bordet och springer härifrån?" Viskade jag medans jag försökte få ögonkontakt men han lyfte inte ens blicken en enda gång.
"Jag skulle inte försöka om jag var du. Du tycker att vi har varit elaka men det är vi som varit snälla. Alla andra härinne ser dig som ett patetisk misslyckande som endast går runt och slösar på luft. Dem skulle döda dig så fort dem fick chansen." Viskade han medans han fortsatte läsa menyn som om ingenting hade hänt.
Jag vet inte vad det här är för ställe. Men jag kan bara gissa. Det enda jag vet är att alla här vet att jag är kidnappad. Dem verkar va vänner med Taehyung. Och dem gillar inte mig?
Jag märkte inte ens att han hade suttit och stirrat på mig ett tag.
"Jag vet att du inte gillar mig men... låt mig visa att jag inte är så dålig som du tror. Bara en chans. Bara inatt." En chans..
Ska jag ge honom en chans?
•••
Kort kapitel. Men nästa kommer snart nog senare idag. Jag ska försöka börja lägga ut nya kapitel oftare. I alla fall en gång i veckan. Skulle det vara bättre?
Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.
