I Can Live Another Day For You

12. Snälla var inte död.

Jag öppnade sakta mina ögon och insåg att Taehyung inte var där. Dörren var öppen.

"Taehyung?" ..... inget svar.

"TAEHYUNG!?" Ropade jag högre den här gången.

Det kom fortfarande inget svar och jag började bli rädd. Det var fortfarande kolsvart ute. Jag ställde mig upp och gick runt sängen till Taehyungs sida. Hans mobil låg fortfarande på nattduksbordet.

Jag tog upp den för att kolla klockan. 02.33 var den. Men under tiden såg jag något. Yoongi hade sms:at. 'HALLÅ?!' stod det. Varför skulle han skriva bara 'hallå'? Jag måste se hela konversationen.

Men hur hans mobil har ju ett lösenord. 6 siffror. Vad kan passa in? Jag antar att han har skrivit något med bokstäverna under siffrorna. Han i receptionen kallade honom för Tae. Taetae kanske?....

Fel

Okej hm... Vänta. BigHit. Han sa att det heter BigHit.

Rätt

Mobilen vibrerade till lite och den låste upp sig. Han hade inga appar på sin mobil. Det enda han hade var kontakter, meddelanden, kalender och klocka. Jag gick in in hans meddelanden. Han hade många olästa men Yoongi var det enda som intresserade mig just nu.

Yoongi: 'Har du seriöst tagit med henne ut'

Yoongi: 'Jag kommer döda dig Taehyung'

Taehyung: 'Ja jag har tagit med henne ut Yoongi, bli inte så jävla arg det var faktiskt du som valde någon annan.'

Yoongi: 'Jag har inte valt någon annan. Det kommer alltid vara hon och bara hon.'

Taehyung: 'Okej låt mig bara fråga, tror du hon någonsin kommer lita på dig igen?'

Yoongi: 'Jag är utanför högkvarteret och det är bäst att du kommer ut.'

Taehyung: 'Nej jag ligger bra här i sängen med henne.'

Yoongi: 'Nu jävlar kommer du ut annars'

Yoongi: 'Taehyung!'

Yoongi: 'Kom ut innan jag kommer in'

Yoongi: 'HALLÅ?!'

Det sista han hade läst var 'Kom ut innan jag kommer in' Det kom inte för länge sedan några minuter bara. Nu är det bråttom. Jag sprang ut genom dörren och rakt mot hissen.

Jag förstod att Yoongi var arg för att Taehyung hade tagit med mig ut. Och jag tänker inte vara hans dödsorsak. Jag tvivlar inte en sekund på att Yoongi skulle slå ihjäl honom.

Jag hade klickat på knappen men hissen hade inte ens rört sig och då såg jag en dörr med skylten: 'nödtrappa i händelse av olycka'. Om jag inte använder den snart så kommer en olycka att hända.

Jag slet upp dörren och ett alarm började utlösas men just nu brydde jag mig inte. Jag flög ner för trapporna och där kom ett fönster. Jag såg det jag inte ville se, Yoongi slog honom, sparkade honom och Taehyung gjorde inte ens något motstånd. Han var vid medvetande men knappt.

Jag fortsatte ner för trapporna så snabbt jag kunde.

Jag var äntligen i lobbyn och jag fortsatte springa mot utgången. Tjejen i receptionen ställde sig upp framför mig och tog tag i mig. "Så det var du som utlöste larmet."

"Släpp mig!" Skrek jag och drog mig ur hennes grepp och lämnade henne i total chock.

Jag drog upp dörren och fortsatte springa längs vägen. Jag såg att dem var lite längre bort. Jag kom över en lite kulle och såg dem. Taehyung låg på marken och såg helt livlös ut.

Snälla var inte död.

Yoongi stod med något slags metal rör och tog kraft för att slå till Taehyung med den.

"YOONGI!" Det verkar inte ens som om han hört mig även om jag skrek det högsta jag kunde. Taehyung reagerade på mitt skrik, hans rygg var vänd mot mig och han försökte vända sig om för att titta på mig men fick bara en spark i bakhuvudet av Yoongi.

Yoongi skulle precis slå till honom men då kom jag och slängde mig om bröstkorgen på Yoongi i ett försök att tackla honom. Jag lyckades inte för att han stod så stadigt att det bara resulterade i att jag stod och höll om honom.

Jag var för rädd för att släppa. Jag väntade på Taehyung's skrik av att bli träffad i huvudet med metall röret men det kom aldrig. Det enda som hördes efter en stund var ett ljudligt kling i marken. Han hade släppt den.

Först nu vågade jag släppa vilket jag gjorde direkt. Yoongi såg förstörd ut. Av både tårar och svett. Jag kunde inte titta på honom. Hur kunde han göra såhär mot sin vän?

Jag vände mig till Taehyung vars ansikte var täckt med blod. Jag såg i ögonvrån hur Yoongi sakta vände sig om och började gå iväg längs gatan.

Först när han var en bit bort satte jag mig på knä brevid Taehyung. Man kunde knappt se hans ansiktsdrag pågrund av allt blod. Gråten började komma men jag försökte hålla inne den, synen på hur han bara låg där och inte rörde sig var hemsk, jag trodde han var död.

Nu tittade han på mig. I mina ögon. Han blinkade långsamt några gånger medans jag drog bort lite hår från hans ansikte. "Varför gjorde du inget.." väste jag fram till slut.

"Förlåt..." viskade han och hans ögon slog igen.

"...Taehyung!? TAEHYUNG!?".......

Helt plötsligt hörde jag inte hans djupa andningar längre.

•••

Cliffhanger😏

Äntligen har jag fått klart den:) jag fyllde nyss 18 år så jag har bara vart med kompisar och haft fullt upp den senaste veckan. Men nu ska jag fortsätta lägga upp ganska ofta. Ses i nästa😘