Kärlek för första ögonkastet

#4

Kapitel 4

>Efter lektionen..
Anton tog min arm och drog in mig till en gränd..
'Heej! Vad gör du här??' Sa Anton.
'Hej' sa jag och log.
'Ja går här nu.' sa jag med ett leende.
Anton bara stod och log mot mig.. lite creepy men han är ju så söt!!
'Så vill du hänga efter skolan??' frågade han.
'Nej.. ledsen jag kan inte, jag ska köpa en ny mobil.. du vet.. sen igår..' sa jag och viftade med mobilen.
'Haha ja juste, så du dog inte??' retades han.
'Nej tydligen inte..' jag och log.
'Aha ses på matten, det ligger i sal 136.' sa han och pekade på rum 136.
'Mm.' sa jag och kollade ner i marken och började gå lite..
'Förresten snygg du är!' sa han och log.. jag bara log tillbaka och blev röd i ansiktet.
När jag gick fick jag syn på Johanna.
Jag skyndade mig fram till henne.
'Hej.' sa jag.
'Hej!' sa hon.
'Har du matte nu??' la hon till sen.
'Ja har du också det??' frågade jag.
'Ja, jag ska bara ut till mamma och hämta min mattebok.' sa hon och sprang ut till sin mamma.. fast det tig ett tag..
'Tja shorty!' sa Thomas.
'Och vad vill du!?' Sa jag irriterat.
'Wowowow!! Någon som är lite sur eller?' sa han hånande och då kom Johanna.
'Har ni problem..?' frågade hon.
'Nejdå men någon kommer snart att få..' sa jag och blängde på Thomas..
'Kom vi går..' sa Johanna och tog min hand.. precis efter att vi hade vänt oss slog Thomas till mig hår på rumpan och sa.. 'ja vi ses snygging!!' och jag reagerade direkt och vände mig om och örfila honom hårt så han backa bakåt!
'Rebecca! kom vi sticker innan det händer något riktigt illa!' sa Johanna och skyndade sig och ta min hand och börja dra i den samtidigt som Thomas tog den andra handen och var på väg att slå mig.. då.. Anton kom och knuffade bort honom.
'Gefan i henne!' sa Anton högt medan Thomas låg på marken och reste sig..
'Vafan gör du?!?' sa Thomas och började knuffa tillbaka.
Alla började samlas runt dom och där framme stod jag precis framför dom båda medan de slogs..
'Kom Rebecca! det kommer inte bli bättre av att bara stå här..' sa Johanna och tog min hand..
'Men då får jag väl göra något då!' sa jag och lossade min hand och började knuffa bort dom båda!
Jag träck upp Thomas mot väggen och viskade i hans öra..
'Jag sa att om någon rör mig får den skylla sig själv..' och sen tog Johanna min arm och började gå..
'Vad gör du!!?' frågade Johanna seriöst.
'Vad? han bad ju om det!' sa jag med ett leende.
'Du förstår inte.. han.. Thomas är farlig Rebecca! förra året började han bråka med Erik och han bröt armen på honom!' sa hon.
'Wow... Jag kan lika gärna bryta benet på honom nu så är det gjort!' sa jag och vände mig om men då drog Johanna tillbaka..
'Du gör ingenting!' sa Johanna och började gå mot lektionen med mig i armen..
På lektionen satte jag och Johanna oss bredvid varandra och sen kom Anton in och satte sig bredvid mig och viskade...
'Du är ingen feg tjej måste jag säga.'
Jag bara log och viskade tillbaks..
'När det gäller så!' Anton bara log och skrattade lite tyst..

Efter skolan skyndade jag och krama om Johanna och sen sprang jag till bussen.. jag satte mig i mitten av bussen ungefär med hörlurarna i.. när jag var hemma stod det en Toyota parkerad på framsidan utanför huset..
Jag öppnade dörren och såg en kvinna som satt i köks ön..
'Hej!' sa hon..
'Hej...' Sa jag förvånat och kollade sedan på pappa..
'Det här är Anna Borg, min chef,hon ska äta här idag med oss!' sa pappa.
'Men vi skulle på stan idag pappa?' sa jag frågande..
'Ledsen tar det någon annan gång va?' Sa han
'Men pappa!!' sa jag och blev argt!
'Rebecca en annan gång!' sa han.
'Som vanligt då! vet du vad pappa.. jag vill tillbaks hem nu.. där människorna som inte sviker mig hela tiden finns!' sa jag snabbt så han inte skulle avbryta mig och sen sprang jag it med longboarden och åkte ner för den långa backen och när jag nästan var nere satte jag mig på brädan istället och bara rullade lite sakta tills jag såg en kille... Anton..
'Tja!' sa han.
'Hej..' sa jag tyst och pekade i marken lite försiktigt..
'Är det något??' frågade han.
'Nä det är inget..' sa jag och log mot honom..
'Nähä.. annars får du prata ut med mig om du vill..' sa han och log tillbaks.
'Nä det är lugnt men.. tack!' log jag.
'Lugnt men vill du hänga med till stranden??' Frågade han.
'Suree!' sa jag och log och vi började gå..
'Vänta ska du inte gå hem och hämta badkläder först??' Frågade han och stannade.
'Nej jag ska nog inte bada idag.' sa jag.
Anton bara log brett..
Efter ett tag var det bara 600m kvar..
'Vill du åka resten av biten?' frågade han.
'Alltså tillsammans på brädan menar jag, om du inte är rädd förstås!' sa han med ett hånande leende.
'Jag.. rädd?? aldrig! sätt dig så sparkar jag!' sa jag och flinade.
Anton flinade tillbaks lekfullt och satte sig.
När vi var framme på stranden tvär stannade longboarden och jag flög upp på Antons axlar och han sprang mot vattnet och jag började skrika.. 'Nej Anton!! sluta.. sluta!!' Skrek jag och sparkade med benen.
Han stannade längst ut på bryggan.
'Får jag en kram då?? annars slänger jag i dig!' Sa han.
'Nej!! du kan få en smäll!' retades jag.
'Okej som du vill!' sa han och lurades att han skulle kasta i mig.
'Nej!! jag har mobilen i bakfickan!' ljög jag.
'Du ljuger den är vid longboarden..!!' Sa han.
'Men släpp ner mig då!!' Sa jag sprattlandes.
'Okej..' sa han och satte mig upp i hans famn jätte nära vattnet.
'Släpp mig och du är död!' Sa jag och Anton satte sig längst ut på bryggkanten med mig i famnen..
'Du sa släpp mig..såå..' Sa han och lutade mig mot vattnet.
'Nej Anton!!' skrek jag och kastade mina armar runt hans nacke.
Anton bara log mot mig.
'Vad??' sa jag och kollade djupt in i hans mörk blåa ögon med ett leende.
'Nu fick jag ju en kram ändå..' Hånflinade han.
Jag slog honom löst på bröstet och rullade bort från honom.
När vi ställde oss upp var jag bakom honom och skyndade att putta i honom i vattnet men han hann att tog min hand och jag drogs med ner i det sommarvarma vattnet.
När vi kom upp till ytan blängde jag surt på honom!
'Fuck you!!' sa jag och skvätte vatten på honom.
'Du själv bad ju om att få hoppa i medan du knuffa i mig ju!' retades han.
Efter att ha doppat oss såg jag att pappa hade smsat typ 100 gånger..
'Oj.. jag måste hem nu men jag kommer tillbaka sen.' sa jag och skyndade hem..
'Ses!' ropade han.

Jag kom in helt genom blöt..

'Och vart har du varit och varför är du så blöt??' frågade pappa besviket.
'Ute..' svarade jag surt.
'Du svarade inte på min andra fråga.
'Nehe..' sa jag och blängde på honom.
'Varför har du den attityd för!?' frågade han och såg allvarligare ut.
'Du uppfostrar mig!' sa jag.
'Höru inte den tonen unga dam!' sa han.
'Varför inte! du tvi har mig flytta hit, gå i någon cp skola! Hur ska jag reagera då!!?' sa jag.
'Du om det inte hade varit p.g.a det här jobbet skulle vi inte bo här och då skulle du inte heller bo kvar hos mig!! p.g.a att din Manma gick bort gick det sämre att ta hand om dig!! Du skulle åkt in på barnhem eller fått fosterfamilj om jag inte fick jobbet!' sa han och såg hur mina tårar kom fram rinnandes..
'Så det är min mammas fel.. jag fattar inte hur du ens fick en tanke på att ge bort mig!' sa jag och sprang ut och ber mot stranden igen.
På vägen mötte Anton mig och såg att jag sprang.. jag sprang nästan förbi honom men han fångade mig..
'Du..du ta det lugnt.. har det hänt något..' frågade han och tog upp min haka och såg att jag grät..
Jag föll ihop i hans famn och det slutade med att vi satt på marken och jag grät i hans famn och han försökte trösta mig.
'Du.. lugna ner dig.. vad är det..?' Frågade han.
'Är det sant att jag är gör svår??' frågade jag samtidigt som jag snyftade.
'Svår?? jag förstår inte vad du menar.' sa Anton.
'Är jag svår?? hård?? för komplicerad att vara med skulle det vara svårt att uppfostra mig..' sa jag och då förstod han.
'Du har bråkat med din pappa va??' frågade han.
jag nickade till svar.
'Kom!' sa han och reste oss upp. 'vi drar hem till mig istället för att frysa ihjäl här..' sa han och tog min hand..