Kärlek för första ögonkastet

#18

Kapitel 18

'Och när vi kom hem så började Johanna och Estelle för Estelle berättade då att hon hade legat med Johanna's ex och hon vet ju om att det var hennes ex så de började skrika på varandra och sen började de slåss och jag och Carro fick panik vi alla grät och grät tills Johanna gick in på toaletten och låste.. jag sprang efter och skrek att hon skulle låsa upp men det gjorde hon inte så jag slet bort dörren Tillslut med hjälp av Carro och då satt Johanna där inne med sönder skurna armar och blodet bara rann.. hon låg i badkaret och då såg jag även en massa tablettburkar och sen ringde vi ambulansen... hon hade tagit en överdos och aa du vet..' sa hon.

Jag var helt stel och stum ett tag..

'Men hur är det med henne nu då..?' frågade jag och mådde illa och fy vad jag ville gråta.. Men det kom ut snart.

'Hon ligger i koma och läget är stabilt.. dom vet inte om hon kommer klara sig..' Grät hon..

Jag blev stum igen och var påväg ut och Dani följde efter mig.. hon visste att Johanna var min syster.. enligt mig.. Jag sprang ut genom dörren stannade lite längre ner från uppfarten och föll ihop och grät..

Dani kom bakom mig och kramade om mig hårt!

'Ska jag ringa Anton?' frågade hon och tröstade mig.

Jag skakade på huvudet och frågade om vi kunde hälsa på Johanna.

'Klart vi kan!' sa Dani lugnt och tröstande.

Efter en timma var vi på sjukhuset och skyndade till Johanna's rum!

Jag satte mig bredvid Johanna och tog hennes hand..

'Förlåt att jag inte kunde komma.. jag hade kunnat stoppat det som hände!' sa jag med tårar rinnandes från kinden.

'Rebecca det var inte ditt fel!' Tröstade Dani.

'Men om jag hade..' hann jag säga innan Dani avbröt mig.

'Det var inte ditt fel Rebecca!' ropade hon tyst.. eller mer skrek hon tyst.

Vi var där enda till natten.. 'Rebecca.. Jag måste hem nu.. mamma är orolig..' sa Dani tyst och kramade om mig hårt och sedan gick hon.

'Hejdå!' sa vi i min på varandra vilket fick oss att fnittra.

Efter ett tag kom Anton. Han knuffade till mig lite försiktigt på armen så att jag skulle vakna..

Jag kollade upp lite på honom..

'Vad gör du här?' frågade jag.

'Jag vart orolig så jag ringde Dani för du inte svara.. Hon berättade allt.. jag är ledsen..' sa han och bar upp mig.. jag tog mina händer runt han nacke och sa hejdå till Johanna.. även om hon inte kunde höra mig!

En vecka senare..

Min telefon ringde..

'Rebecca?' svarade jag.

'Hej detta är Anna Borlind, jag jobbar på sjukhus mottagningen.. du stod högst upp på den anhöriga listan.. det är så att Johanna precis har vaknat men tyvärr hade hon inte tillräcklig med energi för att klara sig.. så fort hon vaknade började hjärtmaskinen pipa.. det är svårt att behöva säga fett men det är så att Johanna har tyvärr avlidit..' sa Anna Borlind som hon hette..

Jag la å och då stod Anton mot mig.. jag satte mig på soffkanten..

'Hon finns inte längre..' grät jag..

Anton drog mig mot honom och kramade om mig hårt och höll fast mig i hans varma famn.

'Jag måste berätta för Dani..!' sa jag.