Kärlek för första ögonkastet

#9

Kapitel 9

'Aa?' frågade jag och vände mig om.
'Är något fel?' frågade Johanna.
'Näe det är inget.. bara tänkte lite.' sa jag.
'På vad?' Frågade Johanna.
'Näe inget.. det är oviktigt..' sa jag och kände en smäll i huvudet.. Johanna kastade en kudde i huvudet på mig.
'Säg nu Rebecca!' sa hon och jag log.
'Näe jag undrar bara hur mamma dog.. Eller a jag vet att det var en bilolycka men jag vet inte om det är sant..' sa jag och då kom hon och kramade mig bakifrån och jag tog tag i hennes hand bara.
'Allt ordnar sig. du får nog veta allt snart.' sa hon glädjespridande.
Jag log bara och kramade henne.
När vi gick ner var pappa inte hemma, så vi gick ut och åkte longboard ner till stranden.
Vi låg där och solade i en halvtimma-45 minuter ungefär.
'Du har du hemligheter för mig?' frågade Johanna viskandes.
'Vet inte, det finns väl saker du inte vet om mig kanske.
'Som vad?' frågade hon.
Jag bar stirrade på stranden ett tag..
'T.ex vem Simon är och vad han har gjort.' Sa jag.
'Vill du berätta?' frågade hon.
'Jag gick i 5:an snart 6:an och typ vis sommarlovet eller efter sommarlovet.. Han..' Slutade jag.
Johanna bara stirrade..
'Han våld tig mig... och jag var bara ett litet barn..' sa jag.
'Herregud förlåt mig Rebecca!' sa hon och kramade mig så att vi båda ramlade ner på filten igen.
'Det gör inget Johanna...!' sa jag med ett fnitter.
Efter en timma gick vi ner till källaren.. det är typ ett rum där man hänger med sina friends och så.
'Vad vill du göra nu då?' frågade jag.
'Vet inte men jag måste gå hem kl 15.' sa Johanna.
'Mm.' mumlade jag.
'Ska vi va med killarna??' frågade hon och jag bara log mot henne lekfullt.
'Lätt! Kan vi inte jävlas med dom eftersom dom gjorde det med oss igår!?' sa jag.
'Ja!' sa Johanna och reste sig snabbt med glädje i benen.
'Bra ide men hur ska vi göra då??' frågade hon.
'Vet inte riktigt men vi kommer väl på något.' sa jag och vi tänkte i en kvart och inget hände så vi gick till stranden och försökte komma på något.
Efter en timmas tänkande och solande kom vi på!
Jag ringde Anton och sa att de skulle komma vilket de gjorde och vi åkte båt ut på sjön! (En ''stor'' vit båt).
'Varför ville ni segla eller vafan vi gör..' frågade Anton.
'Kul..' sa jag och tog av kläderna..
'Vad gör du!?' frågade han nervöst och förvånat.
'Jag ska bada..?' sa jag och kolla på honom. (Jag hade bikini under).
'Är du dum? det är typ 8 meters djup! och här är det iskallt!' sa Max.
'Och? man lever bara en gång och livet är kort!' sa jag och ställde mig på kanten av båten och efter 10sec ungefär hoppade jag i och simmade runt båten så att killarna inte skulle se mig..
Killarna gick till kanten och kollade om jag var där..
'Rebecca?' ropade Anton och Max till vattnet.
'Johanna! hon är borta!' sa Anton högt och oroligt.
'Rebecca!' ropade Johanna och killarna efter.
'Fan! jag hoppar i och letar efter henne!' sa Anton och hoppade i..
'Max hoppa efter och hjälp till då!' sa Rebecca och puttade på hans arm.
Max hoppade i och de simmade runt båten och simmade och simmade men ingen Rebecca...
'Har nu kul gullegrisar!!???' sa jag uppifrån båten.
'Vafan är du dum eller! vi trodde du hade drunknat!!' sa Anton argt och oroligt.
'Aawwww vad gullig du är..' retades jag.
'Vad...' sa han irriterat.
'Nu vet jag hur mycket du bryr dig!' Sa jag med ett flin.
Anton och Max klev upp.
Som båda gick till andra sidan av båten..

•Anton's perspektiv•
'Dom ska fan få igen..' sa Max.
'Aa, fast jag tror att dom hämnades nu..' sa jag.
'Äh vi trodde ju fan hon var död!' Sa Max.
'Ja.. dom ska få.. ska vi??' sa jag och kollade på Max med ett lekfullt flin.
Max nickade och vi sprang till tjejerna.

•Rebeccas perspektiv•
Killarna sprang emot oss... va ska dom göra nu då... vi är ju kvitt nu..
'Skärp er killar! vi är kvitt!' sa jag och Johanna i kör.
Anton bar upp mig över axeln och Max Johanna.
Vi båda skrek och sparkade men samtidigt skrattade och småpratade om att hämnas Emmy en gång och då... Slängde de i oss i vattnet.
Vi båda skrek och skvätte vatten upp på dom som redan hade torkat och hade tagit på sig kläder men nu är de blöta igen!
Efter ett tag skulle vi gå upp för stegen men näe.. när jag var vid första steget kände jag en hand på min bröstkorg.. Anton knuffade ner mig igen men jag tog tag i hans arm och drog med honom..
Han var helt i vattnet och jag och Johanna klev upp igen.