Kärlek för första ögonkastet

#16

Kapitel 16

[Tidigare: Dörren öppnas och in springandes kommer...]

Inte pappa.. utan två av idioterna och de riktar pistolerna på oss alla.. Jag vaknade till och såg männen.

Jag hörde ett skott.. det var Ante.. han hade ju hoppat på Erik så det är klart att han blev skjuten men det borde ha varit Erik som blev skjuten.. inte Ante! Han skyddade mig!

Efter 10 minuter hörde jag syrenerna och poliser var på väg och ambulans och sen när dörren öppnades igen kom han äntligen... pappa.. han slogs med männen och kom ner till mig..

'Förlåt mig!' Sa pappa och fortsatte att slåss med männen..

Eftersom jag aldrig sett min pappa.. eller jag kom ju inte ihåg hur han såg ut.. så blev jag chokad av hur han såg ut.. Eftersom jag tänkte mig ett annat utseende o.s.v..

Efter ett tag kom CIS in snabbt och riktade pistolerna mot männen och killarna..

Jag reste mig snabbt och hoppade i Anton's famn när jag såg honom.

Han kramade om mig hårt sen lyfte han upp mig och kysste mig..

'Vafan har dom gjort med dig?!' Sa han sedan och kollade på mig..

'Raped och misshandel..' Grät jag.

'Vem?' Frågade han.

Jag pekade på Erik och Anton släppte ner mig och jag haltade vidare till Vanen men sen kom jag på.. Oscar!

'Vänta! Oscar! Han är inte en av dom! Han har hjälpt mig hela tiden! Ta inte honom!' Ropade jag till Mannen från CIS som hjälpte mig.

Oscar fick gå och hjälpte mig till vanen och där satt vi och fixade sår o.s.v.. när jag såg att Anton attakerade Erik kunde jag inte göra någonting annat än att le.. det var ju han som våldtog och misshandlade mig..

'Tack för hjälpen!' Sa jag och kramade om Oscar.

'Tack själv!' Sa han och besvarade kramen.

När jag såg att en polis försökte få bort Anton från Erik bara skrattade jag och fick värme i hela kroppen.. han gör verkligen allt för mig.

När det var på uppfarten skrek Erik att jag skulle få ångra mig och att det var skönt att knull mig och att det ska han göra om och då bröt Anton ihop.. det behövdes 3 poliser för att hålla undan honom..

När jag såg ambulanskåren komma ut med Ante kännde jag tåraran rinna ned för min kind.

När Oscar hade gått fick han följa med polisen iallafall och förhöras sen var han klar! Jag är glad för hans skull, ledsen för Ante's skull och Felix brydda jag mig inte om för han var inte den snällaste killen jag känner direkt.

När Anton kom såg jag blod från hans ögonbryn och fixade genast bort det!

'Du klarade dig iallafall!' Sa han mjukt och kysste min panna och höll om mig.

Jag såg pappa åka med CIS andra bil det känndes hemskt.. jag kände hur huvudverken tog över och jag fick ett anfall och sjönk ihop med min mage mot mina knän och eftersom de hande misshanlat mig fick jag onte i magen och pep till och vred min midja och sen föll jag ihop på marken av smärta tills jag svimmade..

Anton kallade på sjukvård och jag fick åka direkt till sjukhuset!

Nästa morgon när jag vaknade såg jag en sjuksyster som stack in nålar i armen..