Kärlek för första ögonkastet

#5

Kapitel 5

Vi satt i Anton's soffa i köket och jag hade precis berättat allt som hänt... VERKLIGEN ALLT från BÖRJAN tills NU..

'Rebecca jag är så ledsen..' Sa han och gick emot mig och kramade mig.. Jag kunde inte motstå att le nu när jag var i hans famn och hur han luktade asså!! Jag tror han använder 1million.. den som lockar alla tjejer.. Han kollar ner på mig och ler stort.

'Kan jag sova här??' frågade jag helt random..

'Uh.. visst!' sa han och log sedan.

När det var dags att sova var vi båda grymt trötta och vi båda bara föll i sängen utan att bädda till mig..

'Ska du inte ta av dig kläderna??' frågade jag.

Han skrattade bara..

'Ska inte du??' sa han sen och log.

jag vände mig om till Anton's sida..

'Jag är för lat..' viskade jag och log.

'Så vaddå??? vill du ha hjälp eller!?' sa han förvånat och log.

Jag bara log medan han slet av mig kläderna..

'Ska du låna en tröja eller??' frågade han.

'De är lugnt.. Jag sover oftast i bh.' Sa jag och log och han bara tok log och la sig bredvid mig..

'Vad är det med dig nu då?' frågade jag och kollade upp på honom.

Han bara skakade på huvudet.

Jag vände mig om och la mig på mage.. samtidigt såg jag hur Anton's ögon spärrades upp och han kollade på min rumpa.. jag hade string så han kunde inte slita sig ifrån blicken från min rumpa.

Jag tog tag i hans haka..

'Du vet väl att det är fult att stirra va??' flinade jag.

Anton och jag kom bara närmare och närmare varandra..

Tillslut stannade jag mot hans panna och bara log.. sedan kom det... kyssarna.. det som ledde till hångel..

Nästa morgon vaknade jag lutandes på Anton's bröstkorg och han höll om mig..

Jag log för en stund sen märkte jag att Anton höll på med mitt långa tjocka lockiga bruna hår..

Jag vände mig och och hade händerna på hans bröst och kollade djupt in i hans vackra ögon.. han böjde ner huvudet och kysste mig.

'Frukost??' frågade han.

'Visst.' sa jag och log.

När han var klar och gick ner för att göra frukost gick jag omkring i underkläder och kollade på hans bilder och såg ett kort på honom som 7 år och en liten pojke som satt bredvid honom..

Jag hörde dörren öppnas.. dör stod han i dörröppningen.

'Är det din bror?' frågade jag.

'Mm..' Mumlade han tyst.

'Är det något fel..?' frågade jag oroligt.

Han skakade på huvudet och kollade på kortet och sen tillbaka på mig.

Jag vände på kortet... det stod R.I.P bästa broder.. och förlåt mig..

'Å herregud!! Anton förlåt mig!!' sa jag och la bort kortet och kramade om honom.

vi var tysta i en stund.. tills..

'Jag körde i en bil när jag var 6 år och han var i baksätet.. då det kom en snabb körande lastbil.. Den åkte rakt in i baksätet där han satt.. hela bilen flög.. men bara jag klarade mig..! Han skulle vara 12 år i år..' Sa Anton och jag kände hur mina tårar började rinna..