Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 28

Jag vaknar av ljudet från min mobils ringsignal. Jag spärrar upp mina ögon och försöker minnas var jag är - parken.

Jag grävde upp min mobil ur fickan och kollade uppringnings-id:et.

'Eomma ~'

Jag avvisade snabbt samtalet. Jag kollade min klocka och den var redan 15 minuter över 12 på natten. Taehyungs huvud var fortfarande vilande på mitt, och han sov fortfarande lugnt.

Ska jag väcka honom? Jag är inte hans flickvän längre, det har gått en dag.

"Taehyung?" Sa jag och skakade honom. Han rörde sig något. "Vakna, min 'bestraffning' är klar," sa jag.

Han öppnade sina ögon något, satte sig upp och suckade.

Jag fixade till mitt hår och min jacka, jag var på väg att stå upp när han stoppade mig och jag satte mig igen.

Han la sig ner på bänken och vilade huvudet på mitt knä. "Fem minuter," sa han i sin sömniga röst och stängde ögonen.

"Yaahh ..." Sa jag och stirrade på honom, nervöst. "Jag är redan sen, mina föräldrar kommer att döda mig."

Han svarade inte. Fem minuter var det då.

Jag granskade hans ansikte och log. Han ser ut som ett litet barn när han sover. Jag började leka med hans hår, klämde på kinderna men han rörde sig inte alls. Med det så gick de fem minutrarna fort.

Jag skakade på honom och han vaknade. "Nu har det gått fem minuter," sa jag. Han reste sig upp och gnuggade sina ögon.

"Låt oss gå," sa jag och stod upp med honom.

Vi gick sömnigt hem tillsammans. Plötsligt kände jag hur någon höll min hand. Jag stirrade ner vid min hand och tittade upp på Taehyung.

"V-varför håller du ...?" Jag stammade.

"Jag vet att det egentligen tog slut vid midnatt, men va bara min flickvän tills vi når din port," sa han och gav sitt lådformiga leende och höll fast min hand.

Jag rodnade och tittade bort. Verkar inte som ett straff, gör det? Vänta, det är inte meningen att jag ska... ah glöm det.

Vi nådde äntligen min port och jag vände mig mot honom.

"Tack för att du följde mig hem. Det är trevligt att vara din flickvän för en dag, men det var ett dumt straff," sa jag till honom.

Han skrattade och släppte långsamt min hand. "Yaahh, du är förtjust i mig eller hur?" Sa han och smällde mig på pannan med handen.

"Aj!" Jag blängde på honom. "Anniya! Försvinn bara," sa jag och rullade ögonen.

Han skrattade lite och gick.

Precis när jag skulle öppna porten kom han tillbaka till mig.

"En sista sak innan jag går," sa han. Jag tittade på honom, förvirrad.

Han lindade armarna runt mig och gav mig en tight kram. Jag hade ett tomt uttryck och jag hoppades att han inte kände mitt hjärta slå våldsamt i mitt bröst. Vad är det för fel med den här killen? Jag kramade honom tillbaka och sekunder senare drog han sig bort.

"Tack för idag, godnatt," sa han snabbt och sprang iväg.

Jag såg hans rygg när han sprang iväg och insåg att jag inte kunde radera leendet som spritt sig över mitt ansikte.

'Är det inte han som är helt förtjust i mig?' Tänkte  jag för mig själv och skrattade när jag gick in i huset.

**