Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 13

Dagens första lektionen var mentors tid, där våra klassföreståndare berättar nyheter med mera för oss. Hon kom in i klassrummet, men med en kille som såg ut att vara i vår ålder. Han var solbränd, hans hår stylat och hans uniform prydlig. Han var lång och med perfekt hud. Han ser inte ut att vara 100% korean, han verkar charmig.

"Okej studenter, vi har en ny klasskamrat här, han kommer stanna i klassen resten av året," sa fru Jaei till oss och våra ögon vändes mot honom.

"Annyeonghaseyo," hälsade han självsäkert, "Jag heter Lee Seojun. Jag hoppas vi kan bli vänner."

Klassen hade inget svar.

"Okej Seojun, du kan sitta um..." Fru Jaei letade efter en tom bänk.

Det fanns en tom bredvid Jin.

"Okej Taehyung , du sätter dig bredvid Jin och Seojun, sätter sig bredvid Hyejin," sa hon.

Innan jag och Taehyung kunde reagera hade den där Seojun redan börjat komma mot oss.

Taehyung stirrade på honom i några sekunder och vände sedan blicken mot mig. Jag korsade mina armar och väntade, med min blick konstigt ner mot golvet.

Taehyung reste sig upp och satte sig ner vid Jin, vars bänk var på samma rad som min, sista raden, men  4 bänkar åt höger.

Seojun satte sig ner bredvid mig. "Hej," Sa han och höll ut sin hand för mig att skaka.

"Vi gör inte direkt handskakningar i Korea," sa jag , lite irriterat av den nya killen.

"Åh," han reste sig upp och bugade mot mig medan resten av klassen stirrade på oss.

"Yah! Sätt dig," fräste jag. Han satte sig snabbt ner.

Vår klassföreståndare  hade en genomgång där hon informerade alla om olika saker, bland annat vårt examens schema. 

Jag tittade på honom. "Du är inte korean är du?"

Han skrattade försiktigt, "Min mamma är korean, min pappa är kanadensisk. Jag föddes i Kanada men jag kan lite koreanska så därför är jag här."

"Varför stannade du inte i Kanada?" Frågade jag.

Han tittade bort, "Mina föräldrar skiljdes  och jag bor med min mamma nu så, jag är ganska ny när det gäller Korea."

Jag blev tyst ett tag, jag visste inte vad jag skulle svara på det. Jag förstod att han var väldigt ny, för hans koreanska var överallt och han stammade.

Vi var båda tysta och riktade åter uppmärksamheten tillbaka mot klassen.