Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 5

Vi gick inte hem efter att ha rymt från skolan. Vi var båda ganska hungriga så vi stannade och åt mat vid ett matstånd som inte låg alltför långt bort.

"Faktiskt, vi hade inte behövt undvika vakterna, de hade inte vetat om vi städat färdigt eller inte, och om de hade sett oss gå kunde de ha slutat vid det här laget..." Sa jag.

"Precis," sa han, "Jag undvek dem på det sättet för nöjes skull, och för att göra deras arbete jobbigare, även det för nöjes skull."

Han sörplade i sig sin ramyun som om han inte ätit mat på flera år.

"Så allt du gör är för nöjes skull?" Frågade jag honom.

"Ja, you only live once, varför skulle du lyssna på elaka vuxna och bara spendera dagarna med att plugga, knäcka din hjärna. Tillslut blir du gammal och dör utan att ha haft roligt."

Det fanns sanning i det han sa.

"Förklara varför du inte arbetar i skolan," Sa jag. "Men gör uppgifterna som blir betygsatta."

"Jag måste överleva jag också, eller hur?" svarade han, "Det finns inget för mig i framtiden om jag inte har... så kallad kunskap."

Jag nickade och åt min mat.

Efter han ätit upp torkade han sin mun och stod upp.

"Du betalar." Sa han och gick iväg.

"YAH KIM TAEHYUNG!" Skrek jag.

Alla andra som satt och åt stirrade på mig. Jag tittade ner skamset och skyndade mig att betala tanten.

Jag sprang efter honom och sparkade till hans ben. "Varför var jag tvungen att betala! Du är skyldig mig 5000 won!"

"När grisar kan flyga, då betalar jag dig." Sa han enkelt och fortsatte att gå. Jag rullade mina ögon och travade ifatt honom.

"Varför förföljer du mig." Frågade han plötsligt.

Jag tittade på min klocka, klockan var nästan 9. Gatorna hade börjat bli mörka, och jag vågade inte gå ensam.

"Jo alltså, mitt hus ligger precis där." Jag pekade i samma riktning som vi gick.

"Ljug inte, ditt hus ligger åt andra hållet. Jag vet för jag stalkade dig och det var jag som la låtsas ödlan i dina skor som du lämnade ute häromdagen." Sa han.

Jag blängde på honom, "SÅ DET VAR DU!"

"Håll käft och gå." Sa han och fortsatte att gå.

Jag vände mig genast om och gick åt andra hållet, fast lite motvilligt. Jag måste gå genom en kort, mörk gränd för att ta mig hem, och det är extra läskig på natten.