Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 29

Skoldagen kom till ett slut och tyvärr för mig har jag kvarsittning. Jag gick för att anmäla mig till Herr Kim och skickades till klassen.

"Kom in," sa han och jag gick in och suckade. Han stängde dörren och låste den.

Just då såg jag Taehyung sova vid ett bord mitt i klassrummet. Jag är inte ensam för kvarsittningen. Jag log och gick upp till honom. Jag ville sitta bredvid honom när en tanke plötsligt kom.

"Choi Mina."

Nej, jag kan inte gå nära Taehyung. Jag kan inte förråda Mina.

Jag suckade och tippade bort till en annan plats. Jag drog ut en stol tyst och satte mig och vilade huvudet på bordet.

Okej, jag måste säga, jag har känslor för Taehyung. Bara lite. Jag vet att han är en kall och elak person. Men när han är snäll är han verkligen det. Att veta att Mina gillar honom också, jag måste försöka mitt bästa för att hålla mig borta från Taehyung så att jag inte faller för honom och förråder Mina. Jag kan inte, Mina är min bästa vän.

Jag fortsatte att tänka på det och mina ögon blev vattniga när någon plötsligt klappade sina händer vid mitt ansikte och jag vaknade till.

"Hallå?" Sa Taehyung. "Åh, hej," svarade jag och fakeade ett leende.

Han satte sig bredvid mig och jag blev obekväma, jag satt snabbt upp och såg till att det fanns ett säkert avstånd mellan oss.

"Varför är du också här?" Frågade han.

"Jag var sen till skolan, kommer du ihåg?" Svarade jag.

"Tchchh, varför är du alltid sen nuförtiden", sa han och knuffade till min arm och jag flyttade bort.

"Jag är här för att jag blev fångad när jag vandaliserade lärarens bord igen. Otur va," sa han till mig.

Jag fakade ett leende igen och ignorerade honom och tittade bort. Jag greppade nervöst sidorna på stolen.

"Yah, låt mig se din hand," sa han.

Jag fick panik och ignorerade honom igen. Han grep tag i min hand som hade det röda märket på den. Jag drog snabbt bort den.

Han tittade på mig, förvirrad. "Jag vill bara titta på det röda märket, vad är det för fel med dig?"

Jag bet min läpp och tittade ner. "Det finns ingen anledning. Jag mår bra," sa jag.

"Yah ... Varför fick du den? Är det för att du kom hem sent i igår natt?" Frågade han.

Jag nickade svagt, men jag tittade inte på honom.

"Du är väldigt konstig idag, Pabo Hyejinnie," sa han och studerade mitt ansikte.

"Låt mig bara va, jag behöver vila lite," sa jag och vilade mitt huvud på bordet. Han vilade också sitt huvud på bordet medan han stirrade på mig. Jag kan inte ens vila när jag känner hans närvaro i närheten av mig. Det känns bara så fel.

Jag gav upp och vände mig mot honom, mina ögon var lite vattniga. Det verkar som att jag helt enkelt inte kan maskera de här känslorna. 

"Mår du bra?" Frågade han, med blicken på mig, "Du beter dig ovanlig."

"Taehyung Ah ..." Sa jag till honom.

"Vad?" Svarade han.

"Från och med nu kan du hålla dig borta från mig? Jag menar, låt oss inte prata alls eller äta tillsammans under rasten. Och jag ska försöka att inte få kvarsittning som du," sa jag till honom medan jag höll tillbaka mina tårar. Ärligt talat visste jag inte varför jag var tårögd i första hand.