Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 35

Vi gick till en matplats i närheten. Jag köpte mat till Taehyung och tittade på honom medan han åt eftersom jag inte var hungrig.

"Varför äter inte du?" Frågade Taehyung mig: "Jag åt med mina föräldrar förut så jag ska inte ha något, jag är mätt," svarade jag och vilade mitt huvud på bordet medan jag stirrade på honom medan han åt.

"Yah, säg aahh," Taehyung skopadeupp en sked med ris och förde den till min mun. Jag skakade på huvudet och stängde läpparna eftersom jag inte ville äta.

"Här kommer flygplanet vruuuuummm," sa Taehyung förtjusande och förvandlades plötsligt till ett barn. Han började göra konstiga ljud och jag blev generad för de som satt runtomkring började stirra på oss. Jag åt snabbt upp skeden med ris.

"Smakar bra, eller hur?" Frågade han och fortsatte att äta. Jag nickade något.

Han var slutligen klar med sin mat. "Låt oss gå," sa han och vi gick ut från matstället.

"Går vi hem nu?" Frågade jag honom när vi gick mellan gatorna.

"Varför? Du vill spendera mer tid med mig va?"

"Åh snälla, jag skulle hellre vilja komma bort från dig," skämtade jag.

"Taehyung är sårad," sa han och putade med läpparna. Jag rullade ögonen och tittade bort, leende.

Plötsligt stod Taehyung framför mig, ryggen vänd mot mig, "Sätt dig på ryggen", sa han, "jag tar dig någonstans."

Jag log och hoppade upp på hans rygg med stor kraft.

"YAH! Du är tung," sa Taehyung när han snubblade till för att balansera sig själv. Jag fnissade.

"Nu går vi!" Exalterat sa jag, "SPRING TAEHYUNG SPRING!"

Till min överraskning kunde Taehyung springa snabbt medan han bar mig på ryggen. Jag höll mig fast, rädd att jag skulle falla av. Vi nådde äntligen destinationen, som var parken.

Han bromsade ner, och pustade. "Du kan släppa ner mig nu," sa jag.

Han släppte mig plötsligt utan någon förvarning, och jag landade på min rumpa. "YAH! KIM TAEHYUNG!" Skrek jag och gnuggade min rumpa av smärta medan han hysteriskt skrattade åt mig.

Jag rullade ögonen och försökte bära den hemska smärtan i min rumpa. "Okej okej, förlåt," bad Taehyung om ursäkt efter att han hade skrattat åt mig. Han räckte ut sin hand för att hjälpa mig upp, men jag avvisade den.

"Irriterande idiot," mumlade jag.

"Awww, titta vem som tjurar," hånade han mig.

Jag reste mig långsamt på egna fötter och gick iväg framför honom, på väg mot en bänk.