Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 27

Det var den första lektionen, matte. Läraren anlände, men sätet bredvid mig var tomt, Seojun hade inte kommit till klassen än.

Jag kände mig lite skyldig. Jag vilade mitt huvud på bordet under halva lektionstiden, halvt borta.

Uttråkad, bad jag om tillstånd att gå till toaletten och lämnade klassen.

Det slutade med att jag istället började gå runt skolan och upptäckte Seojun spela basket själv vid planen. Jag gick nära planen och satte mig ner på en bänk och såg honom dribbla runt bollen. Snart hade han lagt märkte till mig.

Han förlorade kontrollen över bollen och den rullade bort mot mig. Jag log lite och tog upp bollen. Jag gick närmare honom och passade bollen medan han stirrade på mig.

"Här har du," sa jag och gav bollen till honom. Han tog bollen och ignorerade mig.

Jag suckade. Han är fortfarande arg på mig, antar jag.

"Seojun?" Ropade jag åt honom, han ignorerade mig igen och fortsatte spela basket.

"Seojun, jag behöver prata med dig," sa jag bestämt och han slutade dribbla bollen, vände sig mot mig och väntade på att jag skulle fortsatte att prata.

Jag gick närmare honom. "Jag är ledsen. Jag vill fortfarande att vi ska vara vänner," sa jag, "kan du snälla sluta vara så här?"

Han skrattade sarkastiskt och släppte bollen och gick några steg närmare mig. Han tog tag i min axel och stirrade på mig, hans ögon var lite vattniga.

"Kan jag sluta vara så här? Vad menar du med "så här"? Vet du, jag är "så här" på grund av dig ?!" Sa han rasande och skakade mig våldsamt.

Tårar började bildas i mina ögon. Jag låter honom ta ut sin ilska på mig, det är trots allt mitt fel.

"... Jag älskade verkligen dig. Jag brydde mig om dig, men då sa du att du hade utnyttjat mig ?!" Han skrek det i mitt ansikte.

"Släpp henne."

En hand grep min arm och jag drogs bort från Seojuns grepp.

Taehyung gav Seojun en iskall blick medan han fortfarande höll min arm. Plötsligt tog Seojun min andra hand och försökte dra mig ifrån Taehyung.

"Släpp hennes hand, Lee Seojun", varnade Taehyung honom.

"Jag behöver prata med henne, lägg dig inte i, Kim Taehyung," sa Seojun till honom. Jag tittade hjälplöst på dem och försökte få min hand fri från deras grepp, men de höll i för hårt.

"Du borde inte ta ut din ilska på henne. Du kan inte tvinga henne att älska dig," sa Taehyung bestämt.

Seojun blängde på Taehyung innan han långsamt släppte min hand och tittade bort. Mina tårar föll när jag tittade på honom. Taehyung drog mig sedan bort från basketplanen.

**

Vi gick till trappan och satte oss ner.

"Mår du bra?" sa Taehyung medan han klappade mig på ryggen.

Jag suckade.

"Jag ville bara få honom att släppa ut sin ilska på mig. Jag är nyfiken på hur han känner," sa jag.

"Och då vill du låta dig själv lida?" Frågade han mig och lyfte på ögonbrynen.

Jag var tyst. "Du behöver inte bry dig," svarade jag och rullade mina ögon.

"Nåväl jag måste för du är min flickvän idag."

Jag tittade upp på honom. Jag kände mitt hjärta slå snabbt och mina kinder bli varma. Han log lite åt mig, och jag vände mig bort, leende.