Fredens lagar

Kapitel 3

Under rasten när jag hade tid över satt jag och läste boken. Jag brukade aldrig sitta på rasterna och läsa en bok. Men det var som ett beroende. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Jag längtade på lektionerna att bara få ta i den och läsa.

En vibration väckte mig ur mina drömmar. Det var min mobil. Jag tog upp den och tryckte på skärmen. Det var ett sms från Dylan: Har du fått reda på när du slutar idag babe?<33

Jag skrev tillbaka: Japp! Halv fyra babe<33

Det tog inte så lång tid innan han svarade: Då hämtar jag dig halv fyra<33

Jag la ner telefonen i fickan och fortsatte läsa. Klockan gick så snabbt. Plötsligt var vår rast slut. Jag la ner boken i min väska och började gå mot klassrummet.

Någon gick bakom mig och iakttog mig. Jag vände mig om. Det var Jaden... igen.

Jag började gå snabbare. Han sprang efter mig. Plötsligt kände jag en hand på min axel.

"Hej", sa han.

"Varför glor du på mig vart jag än är?"

"Hej?!", sa han igen med en skarpare röst.

"Du svarade inte på min fråga."

"Nej, men jag fick inget svar på min."

"Hej, svarade jag honom irriterat. Nu kan du väl svara mig?!"

"Okej, jag ska säga som det är. Jag är intresserad av dig."

"Ursäkta. Om du inte redan visste det så har pojkvän."

"Jag är inte intresserad på det sättet."

"Nähä, på vilket sätt är du intresserad av mig då?"

"Av din kunskap."

"Min kunskap? Du är ju helt sjuk i huvudet", sa jag och vände på klacken och gick.

Jag fortsatte gå mot klassrummet. På vägen mötte jag Dylan. Jag sprang fram och kramade om honom. Han svarade genom att ge mig en kyss på pannan. Han höll fast mig.

"Jag måste gå innan jag kommer försent", sa jag och försökte komma ur hans grepp om mig.

"Först måste du berätta vem den där killen är, och varför du var så sur när du gick ifrån han."

"Killen heter Jaden, ny i klassen och jag var sur bara för att han glor på mig hela tiden var jag än är. Snacka om han är jobbig."

"Ska jag prata med honom?", frågade han mig allvarligt.

"Nej, det behövs inte. Om det är något så kan jag fixa det själv", svarade jag honom.

"Okej... Kommer du till parkeringen halv fyra?"

"Mm."

Jag gav honom en kyss innan jag sprang till klassrummet.

Jag öppnade dörren till korridoren. Inne i korridoren var där ingen. Jag ryckte lite i handtaget till klassrummet. Låst. Jag började undrade var alla var någonstans. Plötsligt öppnades toalett dörren. Jag hade inte sett att det var låst där. Ut kom Jaden.

"Hur kunde du vara på toaletten när du stod där ute precis."

"Det var inte jag som stod där ute."

"Ehm, jo det var du. Jag pratade ju med dig. Du sa att du var intresserad av min kunskap. Töntigt nog."

"Du är förvirrad. Jag har inte snackat med dig."

"Men... Jo."

"Bara så du vet så har vi svenska nu", sa han och gick.

Nu var jag förvirrad.

Jag öppnade mitt skåp och tog ut mina svenska böcker. Jag gick till svenskasalen.

Jag såg Jaden. Han stod framför whiteboard tavlan och pratade med en lärare. Det såg ut som om dem var ovänner. Läraren tittade på Jaden och gjorde gest som betydde att han skulle sätta sig ner.

Jag gick försiktigt in i salen och satte mig på en ledig stol. Men tydligen var jag inte så försiktig.

Alla, precis alla i salen tittade på mig.

"Lite sen?", hörde jag en röst säga. Jag vände mig om och bakom mig satt Jaden.

Han tittade med en stark blick. Jag skämdes och kände att läraren också tittade på mig nu.

"Första dagen", sa läraren. "Inget bra intryck."

"Men...", försökte jag. "Jaden kom bara någon minut innan mig."

"Dålig ursäkt", hörde jag Jaden säga.

Jag svarade honom: "När du börjar lära dig att hålla käften så kommer världen bli såå jävla mycket bättre!!" Läraren tittade på mig. "Sen när denna lektionen är slut går du till rektorn. Jag hörde att du kom försent till matten också."

Jag ville försvara mig men det var ingen mening att diskutera mer med henne. Hon var redan på dåligt humör. Jag vände mig om. Jaden satt och hånskrattade tyst. Jag var så förbannad på honom. Tanken av att han bara satt bakom mig gjorde mig irriterad.

Jag rev ur ett blad ur min svenska anteckningsbok.

Jag skrev på den: Efter svenskan och när jag har gått till rektorn... det sved att skriva ordet rektor... måste jag snacka med dig!

Jag vek ihop pappret och vände mig om och gav diskret det till honom. Det dröjde inte länge innan han skickade tillbaka det. Han hade skrivit: Ok, som du vill...

"Ta upp era böcker som ni fick av ms. Holly idag och börja läs. Innan denna lektion är slut ska jag ställa frågor till er muntligt som kommer ifrån boken."

Jag tog upp boken ur min väska och slog upp sidan jag var på, och började läsa.

Nu fick jag den känslan igen. Det kändes fortfarande som att det var jag i boken. Allt det jag läste hade hänt idag. Killen som jag rent ut hatade hade pratat med mig och gjort så att jag kom försent. Tiden gick snabbt. Läraren (som jag inte hade frågat vad hon hette än) sa till oss att lägga ifrån våra böcker för hon skulle börja fråga nu. Hon frågade en lång stund.

Klockan ringde ut. Medan alla andra gick ut stannade jag kvar för att gå till rektorn. Svensk läraren gick före mig och visade mig vägen till rektorn.

"Jag vet vart jag ska gå", mumlade jag.

"Vad sa du?", frågade läraren.

"Inget."

Läraren knackade på rektorns dörr. En stor och kraftig man öppnade dörren.

"Och vem har vi här?", undrade han.

 "Ashlee Jones från 9a."