Fredens lagar

Kapitel 4

Jag gick från rektorns rum och tackade. Som tur var hände det ingenting hos rektorn. Han gav mig bara en varning. Jag gick ut på gården och försökte se Jaden bland alla elever. Gården var inte så stor så det blev lätt trängsel. Äntligen hittade jag honom. Jag gick med bestämda steg mot honom.

"Kom", sa jag till honom. Jag tog hans arm och drog han med mig. Jag stannade bakom matsalen.

"Vad ville du prata om?", frågade Jaden.

"Jag måste fråga dig om något", började jag.

"Vad?"

"Vad gjorde du framme vid katedern? Du snackade med den där svenska läraren om något? Jag vill veta vad?!"

Han lutade sig över mig. "Det är så mycket du inte vet om mig, så älta det inte mer", sa han.

Nu stod han så nära så jag kunde känna hans andedräkt. Jag puttade bort honom.

"Kom inte nära mig!" Han retades och ställde sig framför mig. Han lyfte sina händer och la de på min höft.

"Släpp mig!" Han ryckte snabbt bort sina händer.

"Chilla." Jag blängde på honom. Han glodde tillbaka och gick sedan.

Jag stod kvar och kände mig illamående. Jag gick där ifrån mot mitt klassrum. Någon ställde sig framför mig. Jag tittade upp. Det var Dylan. "Vad gjorde du med den där nya killen." Han tog min hand och gick iväg mot sophuset. Jag svarade när han hade släppt mig och vi var ensamma.

"Pratade."

"Tror du att jag är dum?! Jag såg er. Han stod nära dig och höll om dig. Och du tillät det."

"Då såg du inte allt."

"Vadå allt?", sa han.

"Han höll om mig, men jag puttade bort honom och skrek åt honom att han skulle låta mig vara. Vad trodde du om mig?"

"Ehm… fick han fram. Förlåt. Jag borde inte ha trott så om dig" Han ställde sig nära mig. Han kramade mig.

"Förlåt", viskade han i mitt öra.

Jag viskade tillbaka: "Det gör ingenting."

Det tog ett tag innan han svarade: "Jag älskar dig."

Wow! Ett mirakel, eller?

Hmm... Låt mig tänka. När sa han det till mig senast...? När vi blev ihop, eller… Aldrig.

Jag väcktes ur mina tankar när Dylan släppte taget om mig och började kyssa mig. Jag blev generad, men glad.

Jag kysste honom tillbaka. Han stora och lena händer smekte min nacke. Jag drog fingrarna igenom hans hår. Det var mjukt och glansigt.

"Oj, jag måste in nu. Vill inte bli sen." Vi kysstes en sista gång innan vi skildes åt.

Jag gick till mitt skåp och tog mina böcker som jag skulle ha. Boken som vi hade fått tog jag fram ur min ryggsäck och läste på vägen till biologi salen. Jag ville egentligen inte läsa den, men det var som om jag var fast i den... Igen...

Jag kollade på min klocka innan jag la ihop boken. Jag hade fem minuter på mig tills lektionen började. Jag började små springa till biologi salen. Det var ingen på hela skolgården. Helt öde.

Himlen såg mörk och dyster ut. Jag kände på mig att det skulle börja regna. Några droppar föll från himlen och landade på boken jag höll tätt intill mig för att försöka förebygga att den skulle bli blöt. Jag stannade snabbt och la boken i rycksäcken igen.