Fredens lagar

Kapitel 6

Jaden öppnade ytterdörren och klev in. Jag gick in efter honom. Jag satte mig i soffan som var i vardagsrummet tillsammans med en stor svart tv. Jaden satte sig bredvid mig.

"Vad vill du se?", frågade han.

"Välj du", svarade jag. Han tog fram en film och satte på den. Vi kollade inte så mycket på filmen. Vi var för upptagna av att kyssas stup i kvarten. Det blev mörkare och mörkare ute. Klockan var kvart över tolv nu. Jaden la armen om mig.

"Ska vi gå och lägga oss?"

"Ja, det har varit en lång dag."

Vi gick upp och bytte om. Jaden hade en liten säng. Jag skulle sova i en dubbel säng som Jadens syster sov i när hon var här. Jag gick in till Jaden för att säga godnatt. Jag ville sova bredvid honom, men jag var för feg för att fråga. Jag bestämde mig för att ta mod till mig och fråga. Men jag behövde inte fråga. När Jaden hade lagt sig i sängen, lyfte han täcket som en gest att jag skulle lägga mig bredvid honom.

"Får jag?"

"Om du vill, baby."

Jag kröp under täcket och kysste Jaden på kinden. Han kröp närmare mig. Sängen var liten, men det var bara mysigt. Det var kol svart. Vi såg inte varandra i dunklet, men vi kunde höra varandras andetag. Mina fingrar lekte i hans hår. Jag kunde inte sluta hålla på med det. Det var så vackert och mjukt.

Han kysste mig om och om igen. Jag kysste honom tillbaka hela tiden. Gud, vad kär jag var!!

Jag viskade i hans öra: "Jag tror fan i mig att jag gillar dig."

Han svarade genom en kyss på min kind: "Och jag dig."

Jag reste mig halvt upp och kysste Jaden på munnen. Han var först att säga: "God natt hjärtat."

"God natt", svarade jag honom och log brett. Jag lade mig på hans arm och kröp närmare honom.

Jag slappnade av och somnade snabbt.

 Morgonsolens strålar lös igenom persiennens små hål. Jag vaknade och kollade på den lilla väckarklockan som stod på nattduksbordet bredvid sängen. Klockan var tio. Jaden sov fortfarande. Jag lade mig ner igen och försökte somna om. Det gick inte att somna om. Jag låg och tänkte på allt som hade hänt igår. Men det jag tänkte mest på var den där förtrollningen som Jaden sa att jag hade. Han hade berättat för mig att förtrollningen skulle visa sig när den behövdes. Jag trodde att jag bara var en vanlig 15 åring som brydde sig om skolan och kompisar. Men tydligen var jag ju inte det. Nu skulle jag typ skolka från skolan tills ms. Holly hade försvunnit. 

Jag väcktes ur mina tankar när det ryckte till bredvid mig. Jaden vaknade och tittade upp.

"God morron, finis”, sa han och gav mig en puss på kinden.

"God morron, sömntuta", svarade jag tillbaka och skrattade.

"Det är bäst vi ringer med en gång", sa Jaden.

"Vadå ringa?", frågade jag och gick upp ur sängen.

"Till skolan."

"Just det."

Han tog sin mobil och klickade in dolt nummer och sedan skolans nummer. När han pratade så lät det nästan lite tjejigt. Ja, det lät nästan som mamma. När han hade pratat klart så lade han på luren.

"Var har du lärt dig att prata så där?"

"Vadå?"

"Du pratade ju som en tjej, eller som en ung kvinna."

"När jag var liten brukade jag härma folk på tv när de pratade så det är väl där jag har lärt mig det ifrån."

"Men dem på skolan gick väl på det?"

"Jadå, det gjorde dem. Men... vi har ett problem kvar."

"Vadå?"

"Ms Holly kommer inte att gå på det, för hon vet ju att du har en förtrollning som är ganska mäktig. Så idag ska vi ut och "resa".

"Resa?"

"Packa ihop kläder och bra skor så får du reda på mer sen."

Jag gick in på rummet där Jadens syster bodde ibland och kollade igenom kläderna. Jag tog några jeans och tjock tröjor, och packade ner de i min skolväska. Ett par bra skor att ha på fötterna. Det fick bli ett par sneakers och gympadojjor. Jag packade ner gympadojjorna och tog på mig sneakersarna.

När jag hade packat klart gick jag ner. Jaden stod redan klar vid ytterdörren och väntade.

Jag ställde mig bredvid honom.

"Vart ska vi någonstans?", sa jag.

"Det får du se", sa han med en överraskande ton.

"Ska vi ta bussen, eller?"

 "Nej. Vi ska cykla."