When I Met You In The Summer

Kapitel 15 (A som skriver)

(Innan ni läser vill jag bara berätta att det kommer vara kanska mycket svärord. Känsliga läsare varnas).

~Alvas perspektiv~

Jag satte mig ner på en parkbänk. Jag hade gått långt och klockan var tio på morgonen. Ändå hade jag inte kommit hem. Jag var helt lost. Helt jävla med andra ord.

Jag hade bott i Stockholm så länge jag kunnat minnas och ändå kunde jag inte hitta hem. Jag har världens bästa lokalsinne helt enkelt. Eller inte. Det fanns ingen som kunde hjälpa mig heller. Det fanns många parker i hela Stockholmsområdet som såg ut nästan precis såhär.

Varför skulle jag fucka upp allt mellan mig och Ogge? Jag älskar ju honom mest i hela världen. Fan, jag hann, inte ens säga det till honom. Varför skulle jag ens börja skrika på honom? Jag är en sån jävla idiot.

Det fanns endast två personer jag kunde ringa. Oscar eller Omar. Evelina skulle bli för orolig. Felix skulle berätta för Evelina och Ogge, nä, aldrig att jag ringer honom. Oscar får det bli. Jag gick in på mobilen och letade upp Oscars nummer, som jag hade fått dagen på grönan. Tre signaler gick fram innan han svarade.

"Alva! Vart är du?" Svarade han.

"Ehm... I någon park någonstans."

"Det säger mig inte så mycket. Hur ser det ut där du är? Vet du om du fortfarande är på Lidingö?"

"Hur visste du att jag var på Lidingö?"

"Jag pratade med Ogge."

"Kan du inte bara hämta mig?"

"Självklart, men jag måste veta vart du är."

"Det står ett träd rakt framför mig med målade löv, det är ett lägenhetsområde och det ända som finns i parken är en klätterställning, två gungor och en gungbräda. Sen vet jag inge' mer."

"Okej, jag vet var du är, tror jag. Om det är rätt så kommer jag om 20 min."

Vi la på och jag la huvudet i händerna. Självklart hade han ju pratat med Ogge. Vad tänkte jag med? Han skulle väll säkert ta med sig Ogge och så skulle jag behöva prata med honom.

Tjugofyra minuter senare kom Oscar körandes på sin moppe, jag var glad att det bara var Oscar.

"Alva!"

Han skrek samtidigt som han sprang fram och kramade mig. Jag lutade mig mot hans axel och grät.

"Alva, kom, vi åker hem."

Jag nickade, då det inte kom ut något annat än snyftningar och hulkningar.

Oscar tog upp mobilen.

"Vad gör du?"

Frågar jag.

"Sms:ar Ogge."

"Jag vill inte prata med Ogge."

Orden kom tyst ur min mun. Oscar tittar upp från sin mobil.

"Alva, du behöver inte prata med honom idag. Men jag måste berätta för honom att jag hittat dig. Han är jätte, jätte, jätte orolig."

Fuck. Nu hade jag gjort honom orolig också. Usch, jag hatar mig själv så sjukt mycket nu.

"Ska vi åka hem till mig?"

Oscars ord får mig att vakna upp ur min tankedvala. Jag nickar. Vi börjar gå mot moppen.

Halvvägs fram till moppen slår en tanke mig. Tänk om Ogge är hos Oscar?

Oscar stannar när han märkt att jag stannat.

"Ogge kommer inte vara där, jag lovar."

Säger han som om han läst mina tankar. Jag nickar och fortsätter gå.

Han ger mig en hjälm och sätter på sig sin egen innan han får hjälpa mig knäppa och vi sätter oss tillslut på moppen.

Tjugofem minuter senare sitter vi hemma hos Oscar och dricker te(stav?).

--------------------------------------------

Hej! Det här kapitlet kom senare än väntat men jag var barnvakt och hann inte skriva så mycket. Tack till alla som följer, läser, kommenterar och röstar💕

Kommentera för mer💕 ~ A